…sometimes I don’t.
Jag har börjat springa lite med syster och jag trodde faktiskt inte att jag skulle trivas så mycket med det. Mest trivs jag faktiskt med tanken att jag kan springa. Och så kommer vi ut tillsammans, kan umgås och träna på samma gång. Jag har alltid varit en promenerare och älskat snabba spurter och korta sträckor löpning men med noll uthållighet. Så nu tränar vi det. Mål: att orka bättre med vardagen och att klara ett 10km lopp till hösten.
Väntar helt otroligt på att få ta våra middagar ute på terrassen igen. I väntan på det blev det en tumislunch med Pekka på söndag inne. Heelt okej.
Annan bra söndagskänsla: rena lakan.
T A I K U R I 