dannipaalosmaa.com
Hämtade hem Minea idag. Men åkte hem via kyrkan och kollade när Kyrkslätts egen Lucia skred ner för kyrktrappan. Stämningsfullt med kör som sjöng, med snö på marken och fina Lucia och hennes tärnor såklart. Det blev mycket Lucia i år, eller hur. Men nu är vi klara. Tack och glad Luciadag!
Jag tror inte att jag tidigare varit såhär sent ute med julklapparna. Att de inte ännu är klara alla. Men så har vi ju mer eller mindre varit däckade hela halva december. Igår kväll drog jag och min minsta storögda kille iväg för att handla några klappar (De jag trodde var de sista. Det var fel.) och idag hämtade jag ut ett par paket på posten. Idag har jag slagit in det mesta också.
Är det någon annan som är lika sent ute? Ännu hinner ni nätshoppa. I samarbete med AlphaGeek.fi har jag fått en rabattkod så att mina läsare kan handla lite billigare fram till nyår. Med koden Taikuri10 får ni -10% på hela sortimentet fram till 31.12.2014. Och de har så roliga grejer. Kan inte vänta tills barnen får sitt maffiga paket när julafton är här.
I samarbete med Alphageek.fi
Så underlig känsla. Ensam hemma med Leo ikväll. Jag har ofta tänkt på vad det egentligen är med mig när min man är borta. För det är ju inte att jag inte skulle klara mig, klara vardagen, klara rumban med barnen. Men jag gillar ändå inte när han är borta. Och ändå gillar jag ju att ha tid för mig själv ibland, verkligen behöver det.
Men nu har jag kommit på det. Han gör mig hel. Liksom mina barn. Ibland längtar jag ju till att vara helt ensam. Jag längtade faktiskt till den här kvällen. Men nu när jag är här så känns det bara fel. Jag är inte hel utan dem.
Fick inbjudan till Mattlidens Lucia. Fredag som det är, tog jag med båda barnen och gick på den stämningsfulla tillställningen. För Minea räckte det inte med bara ett Luciatåg så vi såg det två gånger. Och en kort grej (som jag hade beskrivit besöket som för Minea) förvandlades till en halvdagsgrej. Mycket omtyckt. Och att se kolleger och elever, det är alltid fint.
Nu börjar det ta form. Det gemensamma barnrummet. Hittills har det självfallet varit bara Mineas oas. Nu börjar Leos grejer smyga sig in i rummet. Minea väntar absolut mest på att Leo själv ska flytta in i deras rum i stället för att sova med föräldrarna i rummet intill. Vissa nätter väntar jag också väldigt mycket på den tiden.
Ja, lilla gubben blir 12 veckor imorgon. Och efter förkylningen blev han en mycket pratglad (både pratig och glad) liten farbror. Idag har han tagit ett ordentligt snack med biet, med mommo i telefon och med gudföräldrarna som varit på kvällsvisit.
Bara för att vi tröttnat på modellera, hamapärlor och vattenfärger tidigt förra veckan. Mycket enkelt att bara plocka fram några pepparkakor ur burken, värma kristyren och plocka fram lite godis. Och man har igång en bra sysselsättning.
Och lite glädjenyheter också. De andra i familjen verkar vara i skapligt skick nu. Bara one man down, och det är jag. Typ min högsta önskan när den yngsta var sjuk var att jag ville byta med honom så att han inte skulle lida. Nå, man tackar. Och varför jag säger one man down. För att jag tycker så himla synd om mig själv. Kan hända att jag fått en släng av man flu helt enkelt. Så dålig är jag på att vara sjuk. Fruktansvärt!
T A I K U R I 