Så underlig känsla. Ensam hemma med Leo ikväll. Jag har ofta tänkt på vad det egentligen är med mig när min man är borta. För det är ju inte att jag inte skulle klara mig, klara vardagen, klara rumban med barnen. Men jag gillar ändå inte när han är borta. Och ändå gillar jag ju att ha tid för mig själv ibland, verkligen behöver det.
Men nu har jag kommit på det. Han gör mig hel. Liksom mina barn. Ibland längtar jag ju till att vara helt ensam. Jag längtade faktiskt till den här kvällen. Men nu när jag är här så känns det bara fel. Jag är inte hel utan dem.

Lämna ett svar