Lilleman. Ett stort fan av dagis. Direkt han är påklädd på morgonen är han redo med ryggsäckarna.
Kategori: Taikuri
Reaktioner på jobbstarten
Det har varit stora reaktioner här hemma på att jag börjat jobba. Det märks så tydligt i mammighet. Tycker inte att vi tidigare haft tydliga perioder av att bara mamma eller bara pappa dugit. Nu får jag inte gå in i ett annat rum utan att den lilla blir helt utom sig och ropar määmmäää. På två år har jag inte lämnat en gråtande flicka på dagis. Men igår hände det. Hon klängde fast vid mig och ville absolut inte släppa taget. Efter en lång stund släppte vi taget och mämmäää ekade i öronen långt över halva arbetsvägen.
Det är helt klart att det är en stor förändring på gång. En förändring som jag var väl medveten om att skulle kännas för hela familjen. Jag vet att all min tid tillsammans med barnen går åt till att jag sitter eller ligger på golvet och barnen får gnälla mämmä mämmä och bara klättra upp och ner i min famn, på mitt ansikte, riva i byxbenen, kramas och morra. Under vår gemensamma tid ska alla barnens känslor ut, på ett eller annat sätt.
Älskar hon mig ännu fastän hon lämnar bort mig varje dag? Är det säkert att hon alltid finns här för mig? Kommer hon tillbaka varje gång hon kramar mig, säger att hon älskar mig, att jag ska ha en bra dag, att vi ses på eftermiddagen och vinkar hejdå?
För att man ska hinna torka sitt eget hår på morgonen får barnen ha lite frissa de också. Självfallet med ett välbekant ord ekande.
Söndag
Pulkabacke två gånger idag, snöskottning och söndagsbastu. Kan inte låta bli att tänka på hur upplägget söndagsbastu såg ut innan vi hade barn. Då var det en lugn stund då vi pratade viktiga saker, kanske tog med oss någon bastudryck och eventuellt tände ett par ljus. Förberedde oss mentalt på den kommande arbetsveckan.
Nu är det sannerligen lite bättre fart på. En ska duschas, en ska bada, en annan ska bada, en ska tvätta håret, en ska kasta bad, en vill vara i bastun länge, en knappt alls.
Mellan alla aktiviteter har vi också ätit kalasrester. Här har vi macarons från Ekbergs.
Baby shower
Vad jag har svårt att skriva blogg när det är hemlisar på gång. Det vi hållit på med den senaste veckan är att ha ordnat inför Lottis baby shower och idag var det dags. Vilken fin eftermiddag vi fick!
Som gåva hade vi samlat ihop en massa härliga saker som Lotti behövde till babyn och lite till henne själv också.
Igår hade vi Chotti och Poppe på besök och när männen lekte, nattade barnen och badade bastu, bakade och pysslade vi kvinnor det sista inför dagens fest. Kakan blev en favorit i repris. Receptet hittas här.
Så härligt att träffa så gott som samma gäng som på Lottis möhippa för tre år sedan. Som sagt, en härlig kvinnofest <3
Hej hemifrån
Det är ju inte det att jag inte skulle blogga hemifrån typ alltid. Men nu är jag hemma med sjuka barn och därav ett inlägg mitt i allt under dagen. Nu vilar de båda. Ena i vagnen i tamburen och den andra uppe i sin säng.
Ni kan tro att det börjar bli skrattretande när vi sedan julafton varit ute fem gånger alla tillsammans. Och nu hade vi EN dag när alla var på jobb och dagis. En. Nu ska vi hoppas att det lugnar sig med sjukdom hos oss efter detta.
Första dagen
Den började ju sannerligen ganska knaggligt hela vår dagis- och jobbvardag. Först fick ju Leo vattkoppor som pågick nästan hela mjuklandningen. Han hann i alla fall landa ett par dagar sedan. I måndags när alla skulle vara redo för jobb och dagis fullt ut vaknade Minea med feber. Igår var hon i skick igen och idag. Halleluja! Alla ute genom dörren klockan 7.20 och iväg mot jobb och dagis. Leo trivs urbra och Minea lika bra som förr. Så skönt!
Nu undrar jag en sak också. Vilka är era bästa ”ladda om efter jobbet”-tips? Tycker att jag känner mig så sjukt trött när vi hela gänget landar hemma. Två trötta barn och en trött mamma. Väntar på mildare temperaturer så att barnen ska tycka att det är skönare ute. Då laddar vi nog ute.
En man som heter Ove
Det var ju nästan två år sen sist, men igår gick jag på bio. Tillsammas med systeri, mamma och herr S. såg vi En man som heter Ove. Jag älskade(!) boken och jag älskade filmen. Det är så sällan filmen lever upp till de förväntningar och föreställningar man har på basen av boken. Men den här filmen levererade. Skratt, tårar och allt där emellan. Kommer helt säkert att se den igen.
T A I K U R I 