Reaktioner på jobbstarten

Det har varit stora reaktioner här hemma på att jag börjat jobba. Det märks så tydligt i mammighet. Tycker inte att vi tidigare haft tydliga perioder av att bara mamma eller bara pappa dugit. Nu får jag inte gå in i ett annat rum utan att den lilla blir helt utom sig och ropar määmmäää. På två år har jag inte lämnat en gråtande flicka på dagis. Men igår hände det. Hon klängde fast vid mig och ville absolut inte släppa taget. Efter en lång stund släppte vi taget och mämmäää ekade i öronen långt över halva arbetsvägen.

Det är helt klart att det är en stor förändring på gång. En förändring som jag var väl medveten om att skulle kännas för hela familjen. Jag vet att all min tid tillsammans med barnen går åt till att jag sitter eller ligger på golvet och barnen får gnälla mämmä mämmä och bara klättra upp och ner i min famn, på mitt ansikte, riva i byxbenen, kramas och morra. Under vår gemensamma tid ska alla barnens känslor ut, på ett eller annat sätt.

Älskar hon mig ännu fastän hon lämnar bort mig varje dag? Är det säkert att hon alltid finns här för mig? Kommer hon tillbaka varje gång hon kramar mig, säger att hon älskar mig, att jag ska ha en bra dag, att vi ses på eftermiddagen och vinkar hejdå?

1

För att man ska hinna torka sitt eget hår på morgonen får barnen ha lite frissa de också. Självfallet med ett välbekant ord ekande.

2 reaktioner på ”Reaktioner på jobbstarten

  1. Låter bekant, men de går ju över! Trodde ni var i andra lilla gruppen men efter vår långa julledighet som förlängdes med minstingens rs-virus såg jag er lilla Leo i samma grupp den här veckan. De e nog så tufft att lämna gråtande barn, men tur så går de över. O så känns de så bra den morgonen då lämningen första gången går riktigt riktigt bra!

    Gilla

    1. Oj rs-virus. :( De menade att Leos förkylning förra veckan högst antagligen härstammade från det viruset också, att det snurrar så mycket nu. Kiva med samma grupp :) Har som tur fina lämningar på morgonen. Bara den där ena dagen som Minea grät hjärtskärande. Det är mest hemma som alla känslor ska ut på en och samma gång. Men det jämnar nog ut sig snart. :)

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s