Rapport från morgonmålsbordet

Vid morgonmålsbordet allt som vanligt. Pekka läser upp nattens NHL resultat för Leo och Minea och jag försöker hålla upp någon egen diskussion under tiden. Redo för en ny dag!

Feberbarn

Själfallet fanns det en förklaring till Mineas extrema frusenhet igår. Febern som knackade på i natt. Synd att inte barn behöver ligga på soffan och vila sig särdeles mycket när febertermometern visar 38,1. Själv är man ju helt veto veks bara av vakandet under natten. Men vi vuxna klämmer in vitlökstabletter och diverse förebyggande droppar och har bestämt att vi inte tänker bli sjuka. Punkt.

Älskade, hatade barnkläder

Det har blivit rätt stor grej av barnkläderna här hemma på sistone. Storlekar rusar förbi snabbare än vi hinner med. Ärvde ju en hel del kläder till Leo av hans kusiner och nu står lådorna hos oss. Favoriter hinner bli små innan vi hinner märka att han bytt storlek osv. Är lite lycklig över att det nu jämnar ut sig lite. Så småningom börjar Lejonkungen använda samma storlek mer än några veckor på raken.

Nu är det också dags att börja plocka bort allt smått till försäljning. Nästa vecka blir det nämligen loppisbord på Nella&Nuttu. Bara några enstaka favoritplagg kommer att sparas.

Som ni vet är en stor del av barnens kläder köpta i second hand. Ofta tycker jag att dessa är lika bra som nya. Men visst märks det på många av Leos kläder som han nu har i användning att han är den andra, tredje, fjärde eller femte användaren. Då är räddningen den lilla noppmaskinen (finns till exempel på Clas Ohlsson). Idag körde jag med den över en mycket välanvänd Po.P windfleece overall. Och visst blev den as good as new, bara tusen gånger mjukare än en ny.

Inom bloggbranschen

Det kanske sista jag trodde att jag skulle göra var att bli företagare. Men nu har det hänt. Jag är nu enskild näringsidkare, som det så fint heter. Och det bästa är att det helt kallt gick igenom när jag skrev blogg som bransch. Där har vi det. Så nu är jag i första hand företagare inom bloggbranschen.

Och livet fortsätter ju precis som vanligt. Jag hemma med mina små och allt det där. Bloggen ändrar inte även om jag kanske drömmer lite större än tidigare.

Som om inte här vore företag nog? *blinksmile* *hjärta*

Utelek i kylan

Vi åkte till kompisarna för lek ute i snön. Och det blev det, men efter en timme ute var loppan stelfrusen. Än en gång sätter jag mina förhoppningar på ett nytt klädesplagg som ska hålla henne varm. Inom kort borde nämligen hennes nya vinteroverall anlända.

Å andra sidan var det kanske inte så konstigt att hon frös. Temperaturen hade krupit ner till -18 när vi åkte hemåt.

En bildserie

Minea vågade faktiskt stå på isen utan stöd idag när hon och jag tog en tumisstund på isen. Medvinden hjälpte henne och hon åkte lite framåt. En perfekt boost för självförtroendet. Det handlade ändå inte om någon lång stund, men viktig var den.

Är förresten lycklig över att kunna ta bilder med min iPhone6 och vara nöjd med resultatet. Måste säga att det var Smulan som fick mig att inse att den telefonen verkligen kan ta snygga bilder. Så skönt!