Att ha hittat hem

Tänk att det gick så fort. Att de där i lördags fällda tårarna över vårt tidigare hem räckte som avslutning. För att känna att jag var färdig nu. Att vi har ett nytt hem, som redan känns som vårt. När jag tittar runt här hemma så känns det så självklart. Såhär skulle det bli.

Ibland kanske jag får titta en extra gång och ropa lite högre för att få koll på var barnen eller Pekka är. Det är lite större nu. Även om vi fortfarande stundvis alla är inne på den där 1,5 m² toaletten när en får tänder borstade, en borstar tänderna, en torkar håret och en hänger givetvis med på höften.

Idag har jag hängt gardiner också. Och alla utom en låda är uppackade här inomhus. I förrådet har vi mycket att jobba på, men det kommer sedan.

Vi har hittat hem.

Ribbstol i barnrummet

Ett inlägg i samarbete med Dinox.

Ni som följer mig på instagram såg redan igår att något nytt och mycket roligt flyttat in i Mineas rum. En ribbstol nämligen. Medan Toni på Dinox och jag smed planer om vilken ribbstol som skulle vara den rätta hemma hos oss höll jag helt tyst. Först när vi förra måndagen fick spurta till huset för att ta emot det enorma paketet måste jag berätta för Minea vad det fanns i paketet. En ivrigare flicka har man fått leta efter. I en vecka har hon gått och väntat på att ribbstolen skulle monteras på väggen. Igår hände det då och lyckan var gjord.

Se på henne. Så lycklig.

Är så nöjd med valet av ribbstol. Det blev Dinox Wood i vitt (storlek 230 cm x 80 cm). Den är så maffig och snygg. Passar perfekt in i inredningen också. Och bäst av allt. Hon vill klättra, klättra, klättra.

I något skede kommer vi antagligen också att komplettera med en korgbollsställning. Eller kanske jag kunde tvinga Pekka att använda rabattkoden redan nu. För rabattkod blir det! Är så glad för att jag kan erbjuda mina läsare en rabattkod till Dinox. Till och med fredagen 1.5.2015 får ni -15% rabatt på allt med koden taikuri.

Lovar. Ni kommer att se mer av denna ribbstol och detta klättrande.

Den stora utveckligen

Är det inte alltid så? Att när man varit borta från barnen ett slag, ett dygn i detta fall, så har de utvecklats något otroligt när man träffar dem igen. För nu plötsligt sitter Leo en liten stund själv (även om moster är bra att ha i närheten).

Och så har hans andra tand också tittat fram. Hurra!

Flytten

Tjo! Vi är på andra sidan. Och ni kan säkert förstå lyckan, lättnaden. Allt är flyttat. Det gamla är slutstädat. Nycklarna är överräckta. Champagne är drucken. Fem timmar har sovits i natt, annars har det varit full fjong från morgon till natt i två dagar. Barnen har varit hos mommo och herr S i natt. Haft det super.

  

Ikväll kom de hem till ett ganska färdigt nytt hem. Tack vare all hjälp vi fått av flyttgänget har vi kommit långt på två dagar. Nu sitter jag här med ett glas bubbel, en räktoast och Parneviks. So long och god natt!

Tänder och syskonprat

Big day! Leo har fått sin första tand! Det var givetvis hans moster som såg den i eftermiddags när hon umgicks med barnen medan jag svettades med flyttlådor.

Och hur nöjd kan en lillebror bli när en storasyster läser för honom? Mycket. Men egentligen spelar det ingen roll vad hon säger så är han nöjd.

En normal diskussion mellan dem:

Han: Tätätä.
Hon: Tjo.
Han: *skrattar så han kiknar*
Hon: Dammsugare.
Han: *skrattar så han kiknar*
Hon: Lampa.
Han: *skrattar så han kiknar*
Hon: Leo, gagaga.
Han: *skrattar så han kiknar*
Hon: Projekt.
Han: *skrattar så han kiknar*

Ni märker. Ingen direkt skillnad på innehållet. Hon får honom på gott humör. Bebisskratt. Världens bästa ljud. Kärlek. Världens bästa känsla.