dannipaalosmaa.com
Haft kompisar på besök. Fullt hus både i tältet (som testas inför männens megaviktiga årliga tältresa, den som det talas om ett halvt år i förtid och ett halvt år i efterhand) och inne vid bordet.
Anni hade bakat blåbärskaka också. Nams.
Och jag tvättade fönster i kvällssolen. Det var väl på tiden, må jag säga. Trivseln i vardagsrummet steg med ungefär hundra procent.
Leo var något imponerad idag när Robbe gick igenom Volvons motor med honom.
I hur länge som helst har hoppe önskat en skateboard. Såklart. ”Stora killarna” har ju skateboard. Hon har suckat djupt och tittat längtande ut på vägen från sin plats vid matbordet. Idag hade Pekka och hon köpt en gemensam bräda. Hon var på det klara med hur det skulle göras. Suveränt!
Det är väldigt mycket inredning på hjärnan just nu. Närmare bestämt är det Stringhyllor eller en maffig byrå som gäller efter att vår lilla byrå som följt med oss länge nu givit upp (visserligen började den ge upp för ett par år sedan men har limmats ihop otaliga gånger). Och nu försöker vi alltså hitta något som skulle vara med oss minst lika länge.
Och så sitter jag ju här med beslutsångesten till på köpet och jag känner att jag nästan varje kväll i två månaders tid nu suttit och googlat samma sökord med samma resultat (såklart). Och just när jag hittat min absoluta favorit så har den slutat tillverkas. Har en stringhelhet i en köpkorg också. Bara ett klick i från.
Mannen på bilden har allt och inget med inlägget att göra. Vi måste ju välja lite babyproof ännu. Eller bara skippa den delen. Syster som hejar på det lite mindre babyvänliga alternativet säger att han växer fort. Sant det också.
En fröjd att åka bil med Leo nu när han fått byta från babyskydd till Klippan Triofix. Han sitter där så nöjd och tittar ut. Resan till Sibbo gick super. I Sibbo firade vi Emmas födelsedag. Härligt att hinna träffa dem ännu innan de åker tillbaka till Oslo. Vill verkligen åka på besök snart.
Jag har aldrig haft någon som helst beslutsångest. Det har verkligen genomgående varit klara och snabba beslut. Men nu, helt plötsligt. Grande beslutsångest. Och nu har jag fått serverat åt mig att detta bara är ett av alla symtom som kommer med tröttheten. Mammahjärnan. Amningshjärnan. Vad man nu vill kalla det.
Men nu märker jag ju. Jag kan inte köpa något för jag kan inte bestämma mig för vad jag ska ha. Jag menar. Det tog mig tre kvällar av nätsurf att bestämma mig för vilka innetossor Minea skulle få till hösten. På den tredje dagen fick Pekka ta beslutet om tossorna i alla fall. Förra sommaren tog detta mig tio minuter. Så på den nivån.
Förra måndagen svalde Leo en sten. Ja herregud. Efter utevistelse kom han in för att äta. Hade inte haft mina ögon på honom eftersom jag varit inne och värmt mat. Han var en i mängden bland barn och vuxna. Jag såg inte att han hade något i munnen och satt in en första sked mat i munnen. Då ser jag att killen får panik. Sväljer. Inte bara mat utan också något annat. Visste absolut inte, men vi antog att han fått i sig en sten. Sedan gick dagarna och vi glömde stenen. Men han blev förstoppad. Ingenting konstigt med det, bebis som han är. Sedan började magen fungera igen. Och idag plötsligt låg något stort och svart i bajset.
EN STEN. Stor som en euro. Herregud! Mycket större och vassare än den minsta matuschkadockan jag själv svalde som liten (och som också kom ut).
Och vet ni. Killen sken som solen när den här historian var slut.
Och vi föräldrar har förundrat oss hela dagen. Tur att kroppen skötte sig. Om killen lärde sig något? Absolut INTE. Vänder man blicken för någon sekund är han där igen med en näve sand eller kanske några stenar.
T A I K U R I 