Jag har aldrig haft någon som helst beslutsångest. Det har verkligen genomgående varit klara och snabba beslut. Men nu, helt plötsligt. Grande beslutsångest. Och nu har jag fått serverat åt mig att detta bara är ett av alla symtom som kommer med tröttheten. Mammahjärnan. Amningshjärnan. Vad man nu vill kalla det.
Men nu märker jag ju. Jag kan inte köpa något för jag kan inte bestämma mig för vad jag ska ha. Jag menar. Det tog mig tre kvällar av nätsurf att bestämma mig för vilka innetossor Minea skulle få till hösten. På den tredje dagen fick Pekka ta beslutet om tossorna i alla fall. Förra sommaren tog detta mig tio minuter. Så på den nivån.
T A I K U R I 
Välkommen till min vardag. Hihi, gissa om mannen är lät irriterad då jag ska köpa något åt barnen. Alltid han som får ta sista beslutet. Men du är väl vuxen du också brukar han säga när han blir som mest irriterad. Men när du säger det så ha min beslutsångest blivit värre med vart barn som kommit.
GillaGilla
Ja ganska galet! Men nu plötsligt igår tog jag många väldigt snabba beslut. Nu tycker jag inte att det är så konstigt mera att mammor går omkring i butiken och frågar sina barn om de ska välja ekoketschup eller vanlig. De har ju bara beslutsångest hej! ;)
GillaGilla
Same, same……….
GillaGilla
Jaaa så irriterande!
GillaGilla