dannipaalosmaa.com
Lördag och kalasdag. Annars har vi också hunnit med bibliotek, de två första (och enda?) promenaderna för veckan och candle light dinner. Antagligen första gången vi dukade i matsalen för bara den egna familjen. Det blev som en fest. Alla fortfarande festklädda efter eftermiddagens kalas, biff och klyftisar, lite rött och allmänt bra stämning.
I maj är det fem år sedan vi gifte oss med Pekka. Efter bröllopet åkte vi iväg på bröllopsresa till Skiathos och hade en härlig vecka där. Där och då bestämde vi oss för att fem år senare åka tillbaka till samma ställe.
Nu vet vi inte riktigt. Blir det Skiathos, något annat (är fortfarande väldigt sugen på Kroatien) eller blir det en vintersemester nästa vinter istället? Men idag slog värmelängtan till. Tre dagar regn mitt i vintern räckte för mig.
Gran Canaria januari 2014
Rhodos juni 2015
Lilleman. Ett stort fan av dagis. Direkt han är påklädd på morgonen är han redo med ryggsäckarna.
Det har varit stora reaktioner här hemma på att jag börjat jobba. Det märks så tydligt i mammighet. Tycker inte att vi tidigare haft tydliga perioder av att bara mamma eller bara pappa dugit. Nu får jag inte gå in i ett annat rum utan att den lilla blir helt utom sig och ropar määmmäää. På två år har jag inte lämnat en gråtande flicka på dagis. Men igår hände det. Hon klängde fast vid mig och ville absolut inte släppa taget. Efter en lång stund släppte vi taget och mämmäää ekade i öronen långt över halva arbetsvägen.
Det är helt klart att det är en stor förändring på gång. En förändring som jag var väl medveten om att skulle kännas för hela familjen. Jag vet att all min tid tillsammans med barnen går åt till att jag sitter eller ligger på golvet och barnen får gnälla mämmä mämmä och bara klättra upp och ner i min famn, på mitt ansikte, riva i byxbenen, kramas och morra. Under vår gemensamma tid ska alla barnens känslor ut, på ett eller annat sätt.
Älskar hon mig ännu fastän hon lämnar bort mig varje dag? Är det säkert att hon alltid finns här för mig? Kommer hon tillbaka varje gång hon kramar mig, säger att hon älskar mig, att jag ska ha en bra dag, att vi ses på eftermiddagen och vinkar hejdå?
För att man ska hinna torka sitt eget hår på morgonen får barnen ha lite frissa de också. Självfallet med ett välbekant ord ekande.
Pulkabacke två gånger idag, snöskottning och söndagsbastu. Kan inte låta bli att tänka på hur upplägget söndagsbastu såg ut innan vi hade barn. Då var det en lugn stund då vi pratade viktiga saker, kanske tog med oss någon bastudryck och eventuellt tände ett par ljus. Förberedde oss mentalt på den kommande arbetsveckan.
Nu är det sannerligen lite bättre fart på. En ska duschas, en ska bada, en annan ska bada, en ska tvätta håret, en ska kasta bad, en vill vara i bastun länge, en knappt alls.
Mellan alla aktiviteter har vi också ätit kalasrester. Här har vi macarons från Ekbergs.
Vad jag har svårt att skriva blogg när det är hemlisar på gång. Det vi hållit på med den senaste veckan är att ha ordnat inför Lottis baby shower och idag var det dags. Vilken fin eftermiddag vi fick!
Som gåva hade vi samlat ihop en massa härliga saker som Lotti behövde till babyn och lite till henne själv också.
Igår hade vi Chotti och Poppe på besök och när männen lekte, nattade barnen och badade bastu, bakade och pysslade vi kvinnor det sista inför dagens fest. Kakan blev en favorit i repris. Receptet hittas här.
Så härligt att träffa så gott som samma gäng som på Lottis möhippa för tre år sedan. Som sagt, en härlig kvinnofest <3
Det är ju inte det att jag inte skulle blogga hemifrån typ alltid. Men nu är jag hemma med sjuka barn och därav ett inlägg mitt i allt under dagen. Nu vilar de båda. Ena i vagnen i tamburen och den andra uppe i sin säng.
Ni kan tro att det börjar bli skrattretande när vi sedan julafton varit ute fem gånger alla tillsammans. Och nu hade vi EN dag när alla var på jobb och dagis. En. Nu ska vi hoppas att det lugnar sig med sjukdom hos oss efter detta.
T A I K U R I 