dannipaalosmaa.com
Det var ju lite speciellt imorse att lägga mascara på ögonfransarna och dutta på lite burkrosor efter alla sjukdagar hemma. Nu är jag igång med jobbet igen. Men en dag i taget, ni vet. Så länge någon i familjen är sjuk håller vi på med den där osynliga blanketten på morgonen och kartlägger. Vilka åker iväg, vilka stannar hemma. Varje morgon.
Så skönt ute idag! Håller hårt fast vid att söndagen vädermässigt är veckans vackraste dag. Men har inte ännu hittat belägg för min teori. Måste bli en bättre googlare.
Har börjat följa några fler bloggar igen. Under en väldigt lång period nu har jag nästan bara följt folk på Instagram istället för att läsa deras blogginlägg. Men nu har jag igen fått för mig att jag kanske inte ska ha så bråttom och att allt inte behöver gå i ultrarapid hela tiden. Vill hinna stanna upp, läsa en text, läsa en bok, reflektera, stanna. Att scrolla i ett instaflöde är så roligt men också (lite för) snabbt. Hinner jag dubbelklicka för att gilla nu. Nej, jag gör det senare. Gillar jag, ja, ja, nej, ja. Och hela tiden ta ställning till en massa. Ibland vill jag inte ta ställning. Jag vill bara stanna upp och njuta.
För några år sen, ungefär när Minea var baby, läste jag urmånga bloggar. Läste allt jag kom över. Då skrev jag visserligen kring hundra blogginlägg i månaden också. Före Instagram och alla andra snabbare kanaler. Skillnaden till den tiden är nog enorm ändå. Just nu följer jag aktivt sju-åtta bloggar och resten mer sporadiskt. Och själv skriver jag högst trettio blogginlägg i månaden. Jag är kanske inte lika beroende av bloggen och bloggar nu som då. Men visst är den fortfarande en stor del av livet, av rutinen, min blogg.
Vad säger ni? Instagram, snapchat, vloggar, facebook, twitter eller bloggar just nu?
Det kanske skulle ta och räcka lite nu. Följande barn fick feber i natt.
Nå har ni sett mycket SKAM den här helgen? Eller vad sysslar ni med? Jag var just ute i solen med lilleman och funderar på att gå ut lite till nu medan barnen vilar. Sen blir det nog handboll på teve.
I jämförelse med hur det kändes i morse så är det riktigt bra nu. Leo har ju haft sin förkylning på gång här. Igårkväll blev också jag krasslig men har tänkt att jag ska vara frisk nu. Typiskt januari ändå. Kommer ihåg förra året denna tid när jag just börjat jobba igen efter vårdledigheten och någon i familjen var sjuk hela tiden.
Vi har velat fram och tillbaka med medelhavsresa i juni. Men idag tryckte vi äntligen på bekräfta och körde. Nu har vi en semestervecka på Mallis att se framemot. Yass!
Målbilder från Kallithea 2015.
Fredagen den trettonde, Tjugondag Knut (kör julen ut) och en dag hemma med barnen. Ett barn med en ögoninflammation som inte riktigt vill gå om och allt det där.
Dagen inleddes med pyssel. Leo ville absolut klippa och det gjorde han en hel timme. Den koncentrationen.
Tulpanerna har sedan ett par veckor tillbaka varit en del av veckohandeln. Hos oss brukar det första tulpanknippet för säsongen finnas på nyårsbordet. Nu är det inte så att julen behöver flytta ut snabbt på något vis. Och trots att Tjugondag Knut infaller idag så får stjärnorna i fönstren hänga kvar ett tag till. De ger fortfarande mysig stämning till mörka morgnar och kvällar.
Allt för ofta fastnar vi i nedre våningen där barnen har rätt få leksaker och där sofforna ofta blir hoppborgar. En stund efter att det spårat ur helt kommer vi ihåg att gå upp till barnrummen. I Mineas rum finns ribbstolen. Upp och ner, upp och ner, genom korgbollsställningen, hänga i nätet, upp och ner, upp och ner. Och när energin inte alls tagit slut där så finns tjugo bollar, en mjuk puck, flera klubbor och ett mål i Leos rum. Mattan rullas snabbt åt sidan och spelet kan börja. Jag vann, ropar Leo varje gång han får mål. Och minst lika ofta hörs Jag vann inte, när pucken eller bollen åker förbi. Pela min lum mamma, hörs många gånger per dag. Det vill Leo allra helst. Spela bollspel.
Hemskt mycket hej! Ja, nu sitter jag här med Svenska Skampodden i öronen och njuter av kvällens sista halvtimme i soffan.
Tidigare idag var vi ute i snöstormen en god stund när jag hämtade barnen promenerande från dagis. Fortfarande en av veckans bästa. Ni minns att jag bestämt mig för att (minst) en gång i veckan promenera efter barnen. Köra hem bilen, ta vagnen och vandra i väg. Idag hade jag för fjärde dagen i rad ordentlig huvudvärk och tänkte att det enda rätta är att få frisk luft. Och det var rätt. Huvudvärken försvann. Yass! Alla vinner på den här lilla dealen.
Också Minea håller med om att kärleken är störst. Hon blev så lycklig när hon fick en kärlekskeps.
T A I K U R I 