Fredagen den trettonde, Tjugondag Knut (kör julen ut) och en dag hemma med barnen. Ett barn med en ögoninflammation som inte riktigt vill gå om och allt det där.
Dagen inleddes med pyssel. Leo ville absolut klippa och det gjorde han en hel timme. Den koncentrationen.
Tulpanerna har sedan ett par veckor tillbaka varit en del av veckohandeln. Hos oss brukar det första tulpanknippet för säsongen finnas på nyårsbordet. Nu är det inte så att julen behöver flytta ut snabbt på något vis. Och trots att Tjugondag Knut infaller idag så får stjärnorna i fönstren hänga kvar ett tag till. De ger fortfarande mysig stämning till mörka morgnar och kvällar.
Allt för ofta fastnar vi i nedre våningen där barnen har rätt få leksaker och där sofforna ofta blir hoppborgar. En stund efter att det spårat ur helt kommer vi ihåg att gå upp till barnrummen. I Mineas rum finns ribbstolen. Upp och ner, upp och ner, genom korgbollsställningen, hänga i nätet, upp och ner, upp och ner. Och när energin inte alls tagit slut där så finns tjugo bollar, en mjuk puck, flera klubbor och ett mål i Leos rum. Mattan rullas snabbt åt sidan och spelet kan börja. Jag vann, ropar Leo varje gång han får mål. Och minst lika ofta hörs Jag vann inte, när pucken eller bollen åker förbi. Pela min lum mamma, hörs många gånger per dag. Det vill Leo allra helst. Spela bollspel.
T A I K U R I 