Rapport: Snöstormsdagen

En liten lista och en kärleksförklaring denna snöstormsdag.

Antal bevittnade utkörningar på Västerleden: 1

Antal bilar som jag skuffat ur snö: 2

Antal bilar som jag skuffat ur snö som var min egen: 1

Antal surgubbar som fastnat i snön med bilen: 1

Antal surgubbar som fått hjälp av oss med att komma iväg: 1

Antal surgubbar som borde ha lämnats i snödrivan om han inte hade stått i vägen för vår bil: 1

Antal ”Nu fastnar jag”-tankar: 17

Antal frissade barn: 2

Antal sving med snöspaden: 1000?

Antal prissatta plagg inför loppis: 100

Antal superivriga assistenter vid loppisprissättning: 1

Antal superivriga barn som staplade pallar på varandra på sängen för att nå taklampan under tiden: 1

Antal trötta familjemedlemmar efter händelserik snöstormsdag: 4

1

4

3

Och oj så skönt att komma hem till kvällen, skotta det sista efter att traktorn varit här. För ni som hängt med länge vet att när vi flyttade till Sundsberg så var det just en sådan dag. Det låg en halv meter snö på marken och det var så underbart vackert. Det är så det ska vara här. Det var i sådant väder jag förälskade mig i det här stället och det är så jag fortfarande tycker att det är allra vackrast här.

Konstant omringad av andra

Jag jobbar nästan konstant omringad av andra människor. Vilket jag älskar! Allt som oftast suktar jag efter social kontakt och undrar hur jag skulle överleva på en arbetsplats utan att umgås med folk. Eller jag har faktiskt testat att jobba på LukiMat med översättningsarbete och att skriva teori om läsinlärning på svenska. Det var sannerligen ett ensamt arbete och ibland jobbade jag på café eller på stranden för att träffa folk. Åtta timmar ensam om dagarna var verkligen inte min grej. Alls.

Nu när jag alltid är omringad av andra människor, både på jobbet och hemma packar jag ibland iväg mig supersnabbt efter lektionerna och jobbar hemma ensam innan jag hämtar barnen. Sen är jag redo för att umgås igen.

Men ofta känns det som att det är ”på låtsas” när jag jobbar hemma även om jag sköter viktiga jobbärenden då. Underligt nog säger mitt samvete att jag borde ha barnen hemma när jag är hemma. Men jag jobbar på det. Det är helt okej att de leker ute på dagis med sina vänner medan jag jobbar färdigt. Vem vill se på en mamma som knäpper på datorn? Reaktionen blir ändå nästan alltid att klättra över och trycka på tangentbordet.

Nåja, nu har jag jobbat klart för idag. Dags att hämta lopporna. Redo för umgänge igen.

1

Blanka ögon

Ibland är det så rörande med barnens prat. Speciellt Leo går just nu framåt något otroligt på det verbala planet och det kommer text som bara vad.

Vid läggdags idag:

Leo: Jag blidde nästan blank i ögonen.
Jag: När då?
Leo: Näl jag sejäl att jag äl emsam. Näl ingen sittäl bleve mej.

1

Gammal bild på de här två, som jag hoppas att alltid få ha varandra!

I den bästa av världar

I den bästa av världar skulle det:

  • oftare råda god stämning vid middagskoket där alla hjälps åt och har viktiga uppgifter.
  • alltid finnas tillgång till en Tupla efter jobbet som gör att man piggnar till inför dagisavhämtning och middagsfix.
  • alltid finnas ork för utevistelse efter middagen.

Allt detta inträffade idag och oj vad bra det känns nu. En afterwork med barnen i den bästa av världar.

1

L Å N G V I K

En tråkig historia mjukades upp lite idag. Som bäst borde Lotti och familjen ligga under en palm i söderns värme men Nelia blev sjuk och resan fick bokas om. Besvikelsen! Lotti behövde absolut piggas upp så idag åkte Lotti, Alec och jag till Långvik för att njuta av lite spa och god brunch. Skillnaden mellan att umgås vi två med en bebuli och när vi umgås med alla fyra barn är ganska enorm. Nu hann vi avsluta de flesta meningar helt. Bara det! Men hela upplevelsen blev just så skön och avslappnad som det var tänkt.

1

4

6

Nu ligger jag här hemma i soffan efter bubblor i pool och i glas efteråt. Så perfekt söndag!

Vinterväder

Så fick vi snö igen. Och vem är gladare än barnen. På några dagar (eller egentligen timmar om man så vill) hinner man gott och väl igenom de vanligaste vintersporterna med dessa barn. Skrinning har vi sysslat med mycket, som ni sett.

Nu har vi också skidat och pulkat. På gården har vi ivrigt byggt en backe för leksaksbackhoppare och -bob.

Snart plockar Leo och jag upp Milton hemifrån, Minea från ett kalas och så åker vi iväg. Leo ser ivrigt framemot att packa bilen full av vintersport och åka till mommo för eftermiddagen.

1

Såhär ser det ut när vi går till pulkabacken. Alla är rätt så glada. På hemvägen är ingen riktigt lika pigg.

S U N D A Y

Söndagens fem.

Uno: Köpte en massa kläder av syster till Leo igår. Vilket ledde till att jag städade ur barnens garderober idag. Vilket ledde till att jag bokade loppisbord till början av februari på Nella&Nuttu så stay tuned.

Dos: Skrinning. För cirka femtonde gången den här vintern. Frivilligt. Yes! Och på eftermiddagen köpte jag nya skridskor. De jag använt hittills fick jag i väl på sjuan. Begagnade. Så det var väl dags.

Tres: Mineas bollskolan fortsatte efter julpausen. Och fröken fick sin första egna handboll.

Cuatro: Pekka fick en födispresent. Många veckor i förtid för att säsongen är nu.

Cinco: En så skön kvällspromenad med kaveri. Bra avslut på bra dag.

1.JPG