dannipaalosmaa.com
En sak hade jag nästan glömt bort. Den viktigaste. Pashan. Har lite svårt för pasha sådär annars men vårt hemliga familjerecept på pashan är så bra. Idag svängdes den ihop och nu vilar den i kylen tills imorgon eller så. Can’t wait!
Självfallet behövde vi ladda med lite Subway innan.
Lila och rosa var helt tydigt dagens färger när vi var ute på tur med Minea. Älskar de dagar då jag hinner hem med bilen och kan promenera efter henne med vagnen. Idag ville hon cykla när vi kom hem. Fin fina vårdag!
Så gick jag på babybesök denna eftermiddag. Så söt och liten man kan vara när man är ynka två veckor gammal. En alldeles underbar liten prick har vi fått till vårt tjejgäng. Under samma besök fick jag tillbaka min gravidgarderob av den nya mamman. Många av plaggen såg jag redan nu på med en suck. Nej, inte de där kläderna igen. Och tur att man inte behöver sätta på sig allt. För jag minns de sista veckorna med alla de där kläderna. Inget passade egentligen. Inget kändes bra.
Men så fick jag låna ett par ursnygga klänningar också. Som mamman i fråga inte ville se på ett bra tag nu. Skönt för mig, som aldrig sett klänningarna förut.
Och kan ni tänka er. Till kvällen stekte vi lite plättar här och fick en annan mamma med son till oss. Och då fick jag låna några snygga gravidplagg till. Som jag heller aldrig sett förut. Glädjen! En ny garderob, en helt annan.
Dåtid (tiden med hel spjälsäng):
Sjunga aftonbön med barnet i famnen, pussa henne på pannan och säga God natt, mamma älskar dig. Lägga ner henne i sängen och gå sin väg. Och man hade en sovande flicka innan man hann till nedre våningen. Klockan 19.
Nutid (tiden efter att spjälsängskanten togs bort):
Jag kan krypa själv upp i sängen.
Vi sjunger aftonbönen tillsammans medan hon ligger i sängen. Jag pussar henne på pannan och säger God natt, jag älskar dig. Men så börjar det.
Kan jag få Iorrrrr?
Mamma kan du lyfta mig tillbaka? (När hon snurrat 180 grader, huvudet hänger ner från sängen och hon virat in sig i täcket.)
*Lyfter nappen till örat* Ja harrå, är det Samuels mamma? Ja, det ärr från dagis. Samuel sjuk nu. Brrra, brraa. Moi, moi. (Jag fnissar nästan högljutt nu.)
Trrr, trrr, trrr. Nej inte coverbandet utan Mineas händer och fötter som drar fram och tillbaka över alla spjälor.
Vill inte haa Iorrr!
Vill inte varra härr, vill sova mammas och pappas säng.
*Lyfter nappen till örat* Hej mosterr! Bääärplock.
Och så mitt bland alla dessa fraser, en halv timme eller fyrtiofem minuter senare kommer hon till ro och somnar. Två timmar senare än för några månader sedan. Och det var den kvällen. Imorgon igen.
1. Moseskorg. Jag undrar hur i hela världen jag inte köpte den när jag var gravid med Minea för jag minns hur mycket jag ville ha en sådan till min bebbe. Det är något med boandet. Men så minns jag den exakta känslan när vi kom hem från bb med barnet. Det spelade ingen roll om trasorna hade stjärnor eller inte, om hennes säng såg vacker ut eller inte. Huvudsaken var hela tiden att allt fungerade. Först någon vecka senare började jag uppskatta vackra ting som förut igen.
2. Bugaboo Donkey. Jamen ja. Kanske inte helt friskt då, men jag längtar väldans mycket efter vagnen. Undrar hur länge det är kvar tills den landar hemma hos oss. Kan det vara två veckor sedan vi beställde nu? Ja, tre kvar då.
3. Små kläder. Har jag nämnt att vi har ett härligt loppis på fb här i vår by? Om en stund ska jag iväg och köpa några små klädesplagg åt vår lilla pyttelilla. Helt perfekt när man får billiga och bra saker och de alltid finns på gångavstånd.
Fredag och Mineas namnsdag. Strumpor är ju bra gåvor när dylika viktiga dagar infaller.
Hela lördagen gick i princip i ätandets och det alkoholfria vinets tecken. Från bord till bord och sällskap till sällskap.
Idag är det ju redan påsktema här. Häxorna och hararna virvlar omkring i regnvädret och godis bjuds det på. Detta är verkligen det bästa påskgodiset. Chokladdragé (Leaf).
Lite lägenhetsvisning på det (inget för oss dock). Vet inte ens varför vi går på visningar. Det har visat sig att vi har det alltför bra i jämförelse med det vi ser.
Nu närmar sig påsken då äntligen och vi har varit ute på en solskenspromenad. Resultatet blev en kvast med videkissor. Nu har Minea pyntat dem lite också. Ni vet, alla pynt på en kvist, så som det ska vara när barn pyntar. Så såg ju julgranen också ut.
T A I K U R I 