Dåtid (tiden med hel spjälsäng):
Sjunga aftonbön med barnet i famnen, pussa henne på pannan och säga God natt, mamma älskar dig. Lägga ner henne i sängen och gå sin väg. Och man hade en sovande flicka innan man hann till nedre våningen. Klockan 19.
Nutid (tiden efter att spjälsängskanten togs bort):
Jag kan krypa själv upp i sängen.
Vi sjunger aftonbönen tillsammans medan hon ligger i sängen. Jag pussar henne på pannan och säger God natt, jag älskar dig. Men så börjar det.
Kan jag få Iorrrrr?
Mamma kan du lyfta mig tillbaka? (När hon snurrat 180 grader, huvudet hänger ner från sängen och hon virat in sig i täcket.)
*Lyfter nappen till örat* Ja harrå, är det Samuels mamma? Ja, det ärr från dagis. Samuel sjuk nu. Brrra, brraa. Moi, moi. (Jag fnissar nästan högljutt nu.)
Trrr, trrr, trrr. Nej inte coverbandet utan Mineas händer och fötter som drar fram och tillbaka över alla spjälor.
Vill inte haa Iorrr!
Vill inte varra härr, vill sova mammas och pappas säng.
*Lyfter nappen till örat* Hej mosterr! Bääärplock.
Och så mitt bland alla dessa fraser, en halv timme eller fyrtiofem minuter senare kommer hon till ro och somnar. Två timmar senare än för några månader sedan. Och det var den kvällen. Imorgon igen.
T A I K U R I 
Svårast är nog det där att inte skratta högt i liknande situationer då man borde hållas allvarlig. Kämpa med nattningen! Känner så ingen det från tidigare.
GillaGilla
Tack! Tur att det för det mesta bara handlar om varannan kväll som man själv måste stå ut med det där. Just nu är P där uppe och lyssnar till showen.
GillaGilla
Hos oss hände följande när vi bytte från spjälsäng till barnsäng åt vår största: mitt i natten vaknade jag av gallskrik från barnkammaren. Jag gick dit och bokstavligen letar efter min unge i mörkret. Hon är inte i sängen. Men varifrån kommer skriket? Det tar en stund innan jag hittar henne UNDER sängen….! Det hände som tur bara en gång.
GillaGilla
Jösses! Då förstår man att barnet skriker! Tur att det inte var flera gånger då.
GillaGilla
Jag är rädd för liknande scenario. Därför byter vi inte bort spjälsängen på att bra tag ännu. Njuter alldeles för mycket av att flickan hålls i sängen både nattetid och under dagssömnen(då hon oftast inte sover). Hon trivs så bra i sin spjälsäng så jag tror hon får sova i den tills hon visar tendenser på att klättra.
Ork till er!
GillaGilla
Jag förstår dig så väl. Vi MÅSTE ta bort kanten när jag mådde så förskräckligt illa att jag inte ens kunde paja henne på kinden på kvällen när hon låg i sängen. Det gick liksom inte att vara framåtlutad så. Man vet ju att THIS TOO SHALL PASS. Mitt motto ganska ofta den senaste tiden ;)
GillaGilla
Va söt hon är med sina juttun :) men det är så jobbig fas det här. Vi har alltid varit vana, som ni, att bara sätta Liam i spjälsängen och så somnar han. I början av mars började han klättra ur sin spjälsäng och föll ett par ggr. Så vi var tvungna att ta bort ena kanten. Och dessa 1,5 månader har varit tunga (speciellt nu då jag är ensam in i veckorna). Ibland har han somnat först kl. 23!! Bara för att han inte alls kommit till ro. Hua! Men tur har det äntligen vänt till det bättre :) men jag har nog varit så bortskämd med ett barn som sover, så helt bra (nu efteråt) att man fick testa på det här.. Kämpa på!
GillaGilla
Du har så rätt. Hon är en mycket rolig prick och man har svårt att hålla sig för skratt. Men det är ju nog jobbigt på kvällarna. Det är nog en hel del av tryggheten som försvann med sängkanten tyvärr. Säkert samma hos er då. För att komma till ro är inte lätt. Men det kan ju samtidigt höra till åldern. Vet en annan liten gosse som just nu har rikigt svårt att somna (i precis samma ålder) och han har samma trygga spjälsäng som han alltid haft. Så nu vet man vad det var att ha ett barn som somnade gott, ja.
GillaGilla
Vårt barn (en månad yngre än er dotter) började klättra upp på spjälsängskanten, så vi fällde permanent ner den. De första veckorna var det häftig show i sovrummet efter att barnet satts att sova. Alla sovplatser (vi sover hela familjen i samma rum) hade provats, lamporna var tända, bebisens säng tömd på dess mjukisar… Det stökandet tog slut då vi började sätta både bebisen och storasyskonet att sova samtidigt. Däremot hörs det ”potta, potta, potta, kisi kaki potta” och man hämtar barnet till pottan, inget kommer, för tillbaka för att få upprepa några gånger igen efter en liten stund. Sen orkar man inte mera reagera för man antar att barnet bara ser hela pottfarandet som en lek. Man får ångra det strax då barnet ropar ännu högre och man inser att nu är blöjan då våt och så byter vi och barnet somnar nästan genast. Hur ska man få barnet att säga att nu behöver jag på riktigt till pottan och nu tänker jag sköta mina pottbestyr direkt?
Men jo, kämpa på med dotterns show, men kanske ni inte måste titta på utan lyssna utanför rummet?
GillaGilla
Vilken show ja!
P brukar väl få gå ut ur rummet nuförtiden, men idag också började hon storgråta när jag gick ut. Så just nu får jag nog sitta snällt där med henne i fåtöljen. Det jag absolut ville motverka när hon var mindre. Men det är väl en fas ;)
GillaGilla
Vår dotter är någon månad yngre än er och sover ännu i spjälsängen. Ibland försöker hon klättra därifrån så jag är rädd att vi snart måste byta till vanlig säng och vara tvungna att ta fajten med att hon inte hålls i sängen. Hittills så har hon somnat utan problem med liknande rutin som er men ibland vill hon att jag ska sitta på stolen bredvid hennes säng tills hon somnar. Ikväll fick jag dessutom beröm; blaaa utbrast hon när jag hade satt mej på stolen :)
GillaGilla
Haha, fint när mamma får beröm! :) Jag har nog också varit rädd för det där klättrandet. Nu är det bara att kämpa. För det går ju om, också detta.
GillaGilla