Den plötsliga utveckligen

Plötsligt känns det som att barnen har vuxit otroligt mycket under jullovet. Självklart utvecklas de konstant men nu under lovet har jag haft tid att stanna upp och se utveckligen. Barnen och kusinen Melwin bakade på tremis en kladdkaka igår. Bara det. Och förstås skrinningen som vi sysslat med några gånger nu. Nu skrinnar Leo plötsligt framåt, ordentligt. Och Minea har börjat få fart på och vill vara självständig i sin framfart.

Och varje dag under lovet har vi iPad stunder. Det är så skönt när man kan svara ja på Leos ”Fårjasepåaipäääääääääääd” fråga. Idag har vi efter den stunden haft vänner på besök. Fanny och flickorna på förmiddagen och på eftermiddagen gumis Malin.

Titta på den här bruna lappen till höger då. Är det det gulligaste? ”LEO JAG TYKÄR OM DIG LEO”, har Minea skrivit. Ofta skriver hon sådana lappar åt Pekka och mig. Mest ”JAG ELSKAR DEJ KAN VI SPELA”. Hon lämnar dem på våra platser vid matbordet, vid vattenglaset eller vid nattduksbordet. Men av någon anledning är den här första lappen till lillebror så fin. Den första där det inte står ”STOP LEO DU FÅR INTE KOMA IN I MIT RUM” såklart.