Ja. Dagisveckan är slut och fredag betyder vanligtvis hemmadag för barnen och mig. Brukar vara skönt efter veckans programpunkter. Nu märker jag att ljuset är här för nu vill vi vara ute igen. Påriktigt vill. Inte bara släpar oss ut för att vi måste.
Två bra nätter och jag känner mig mer utvilad än jag varit på ett år! Förstår ni? Ett år av sömnlöshet. Först graviditet och sedan bebis. Inte undra på att jag blir rädd för spegelbilden.
Det duger inte med rutschkana från soffdynan mer, nu är det armstödet som gäller för att få mera fart och utmaning.
Och under förmiddagsturen fortsätter cykelglädjen. Bara en liten paus i lekparken och vid stora bygget och så vidare igen. Det ringer i ringklockan och sången klingar. Bang bang balans, bang bang balans och inte hålla i sig någonstans.
T A I K U R I 