Idag då vi stod på gården med M och redan hade kommit tillbaka från vår trögispromenad kom vi in på ett mycket viktigt och intressant ämne. Ett ämne man inte kan diskutera på fem minuter heller. Det handlar alltså om vad man vill göra med sitt liv. Den frågan som ligger överst är vad jag skall göra efter att jag fått min julklapp (pappren från skolan). Då är jag alltså färdig speciallärare. Vilka förväntningar har omgivningen på en utexaminerad lärare? Bäst att direkt söka sig till skolvärlden och stanna där tills man (kanske) blir pensionerad. Eller först satsa på något annat, se världen lite, inte ta ett megalån, utan kanske bo på hyra en tid. Man får så många goda råd från alla i omgivningen. Bo på hyra lönar sig, köpa megahus genast lönar sig, bo utomlands lönar sig, fast tjänst som speciallärare lönar sig. Den listan kan göras mycket lång. Mycket av det som lönar sig är väldigt motstridigt och vem ser egentligen till just mina behov? Är det jag som skall bestämma vad jag vill eller skall förväntningar (som jag tror att finns) få styra över mitt liv. Det stora problemet ligger kanske i det att jag inte vet vad jag egetligen vill. Barn? Oj, vad töntigt, jovisst. Jobb, fast tjänst, lån, bil.. Allt det skall ju komma först är det inte så? Vågar jag gå mot ”det rätta”? Vågar du?
Fundersamt
T A I K U R I 
Usch, va ja känner igen mig i dina funderingar… finns så mycket ja vill göra och så mycket jag vill ha, men vet inte i vilken ordning jag ska ta allting! och om ja gör det ena, missar jag det andra då!? nej fy…då ja blev färdig socionom hade jag först tänkt åka tillbaka utomlands, men sen fick jag ju jobb direkt, så här blev man :) men det har nog varit helt okej, och det kan jag nog säga att man vänjer sig otroligt vid att få in pengar på kontot varje månad…sen kan det t.o.m. bli lite svårt att ge upp dom pengarna för att göra nåt annat ”roligare”.Jag har tränat på att börja tänka att ”jag tar det som det kommer” och inte planera för mycket…men usch vad framtiden kan kännas stressande ibland :)
GillaGilla
Ja precis man blir ju så fundersam. Man borde definitivt förstå att ta det som det kommer men jag är riktigt dålig på det för tillfälle. Undrar om man någonsin kommer ifrån det eviga planerandet? Nå, vi får nog se vad det blir av allting. Men överst står nu vart jag skall dumpa hela mig och min lägenhet då jag flyttar härifrån…
GillaGilla
Jag vågar gå mot det rätta. Endast av den enkla orsaken att det inte finns något rätt val. Ännu har jag inte gjort något som jag borde och mitt liv känns förskräckligt kul ändå.
GillaGilla
Det är skönt att höra att folk vågar. Själv skall jag nu börja kämpa för att leva mitt liv utgående från mina egna förväntningar, inte andras! Så är det bara! :)
GillaGilla
Helt samma fiilis, blir klar under hösten med mina studier men vad skall jag till nästa..? var vill jag bo, vill jag åka utomlands igen (har varit och det är också tungt på sitt sätt men roligt) vad för jobb vill jag ha, är köpa el hyra bättre..? Ibland är det nästan suck :)
GillaGilla
Ja precis. Det är så jobbigt med alla val som skall göras. Ibland skulle det vara skönt om någon färdigt hade skrivit ett manus för ens liv. Men så funkar det ju bara inte. Synd! :D
GillaGilla
Jaaa, eller om det sku finnas ett facit (lite som i mattaboken) så man kunde kolla vad så är det bästa och eventuellt smidigaste sättet :)
GillaGilla
Precis vad jag menar :) Det är antagligen det vi hela tiden söker. Någon som skall säga hur det vore bäst. Vem är det om inte omgivningen och då går det just som jag menar. Man lever utgående från andras förväntningar, eller det man tror att andra förväntar sig.
GillaGilla
De är egentligen ganska hemskt att leva efter vad andra tycker och anser vara bra. Har lite den dilemman nu när jag ska börja söka jobb, vad tycker den och den att är bra jobb eller vd som är fiffigt att göra och till sist vet man inte själv vad själv vill och vad som är rätt för en själv, ELLER MÅR BÄST AV. Hohhohh vilka i-lands problem ;)
GillaGilla
Ja verkligen :) JOBBIGT!
GillaGilla
Ja, det är tufft. Jag har i somras fullt 28 år och jag funderar fortfarande på dessa saker. Jag börja jobba direkt efter att jag blev färdig från skolan..och ja, då blir man van vid det att man får pengar in i kontot varje månad – och dessutom vill man bara ha mera. Men jag har nu bestämt mig för en 1 års plan. Skall studera vid sidan om jobb och sedan efter det byta job, möjligen också land? Jag föreslår att man gör en kortsiktig plan och sedan kör enligt den, med små justeringar. Men sen igen, det bero så på vad man innerst in vill och ifall man lever ihop med någon osv. Frågor, frågor…Lycka till!
GillaGilla
Oj, jag skulle så gärna kunna göra kortsiktiga planer. Men det har aldrig varit jag… Jag tror det gör riktigt gott att jag inte vet hur det kommer att bli om mindre än 3 månader då min tid i vasa är slut. Bra övning inför framtiden :)
GillaGilla