T A I K U R I

Då jag tittar ut på det vackra vädret skulle jag gärna vara ute i stället för här vid datorn. Dagens utevistelse kommer att ske i form av promenad till Tritonia. Alltså nog är mitt liv mycket intressant, eller hur? Efter det skulle jag gärna (!) besöka butiken för att se om de har något gott att erbjuda. Jag gör tydligen vad som helst för att inte behöva sitta vid den här skärmen längre.

Jag vaknade med dunderhuvudvärk så jag kände riktigt hur denna dag skulle bli. Vid morgonmålet lade jag brödrosten på utan bröd i. Ännu bättre. Jag måste småle, men till och med det gjorde ont i huvudet. Så nu har jag prängt i mig lite piller och skall försöka jobba med gradun. Men hur lätt är det? Först måste jag ju kolla lite på när de jumppar i BB-talo. De brukar aldrig vara vakna den här tiden och nu är de ute och sportar redan. Tur att jag hade gasen i botten igår då det gäller gradun så nu kan jag nog spendera lite tid med BB-asukkaat. Ha en bra dag ni alla!

Vasa visade sin bästa sida då jag var ute på min kvällspromenad.

Gränsen mellan de två fenomenen sommarfräsch och hösttrött är hårfin. Under min promenad tillsammans med min bok fattade jag att jag nu gått över till det senare alternativet, både vad gäller hudfärgen som förändrats från brun till grå och kroppen. Hela jag har blivit en köttbulle som knappt orkar gå raskt. Hösttröttheten är alltså en produkt av sommarfräschheteten.

Jag lider verkligen av duktighetssyndromet. Det har jag nog konstaterat redan för länge sedan. Så idag skall jag göra något för att försöka minska på duktighetsgraden. Jag har redan jobbat duktigt de fyra senaste timmarna och jag är så nöjd så nöjd. Så nu skall jag ta tag i lite annan läsning som förvånansvärt nog är Liza Marklunds Sprängaren. Det handlar varken om läsning, utvecklingsstörning, datorstött lärande, handledning eller specialpedagogik. Det handlar om något helt annat. Detta skall jag göra nu på dagen för att sedan ikväll igen jobba vidare med gradun. Kan ni tänka er att jag, Duktiga Danni, skall hålla på med något så revolutionerande?

Idag då vi stod på gården med M och redan hade kommit tillbaka från vår trögispromenad kom vi in på ett mycket viktigt och intressant ämne. Ett ämne man inte kan diskutera på fem minuter heller. Det handlar alltså om vad man vill göra med sitt liv. Den frågan som ligger överst är vad jag skall göra efter att jag fått min julklapp (pappren från skolan). Då är jag alltså färdig speciallärare. Vilka förväntningar har omgivningen på en utexaminerad lärare? Bäst att direkt söka sig till skolvärlden och stanna där tills man (kanske) blir pensionerad. Eller först satsa på något annat, se världen lite, inte ta ett megalån, utan kanske bo på hyra en tid. Man får så många goda råd från alla i omgivningen. Bo på hyra lönar sig, köpa megahus genast lönar sig, bo utomlands lönar sig, fast tjänst som speciallärare lönar sig. Den listan kan göras mycket lång. Mycket av det som lönar sig är väldigt motstridigt och vem ser egentligen till just mina behov? Är det jag som skall bestämma vad jag vill eller skall förväntningar (som jag tror att finns) få styra över mitt liv. Det stora problemet ligger kanske i det att jag inte vet vad jag egetligen vill. Barn? Oj, vad töntigt, jovisst. Jobb, fast tjänst, lån, bil.. Allt det skall ju komma först är det inte så? Vågar jag gå mot ”det rätta”? Vågar du?

Fundersamt
 

Svaret på frågan jag funderade på tidigare idag hittade jag snabbt svaret på under min raska promenix. Det var ju universitetet förstås och så var det ju det där med finlands soligaste stad.

Finlands soligaste stad.