Ännu en vecka har passerat. Hemma med sjukt barn varvat med egen förkylning och egna sjukdagar. Varje morgon vaknar vi i god tid för att kartlägga samtliga familjemedlemmars mående. Varje hostattack, varje feberstreck, en dag längre bort från målet. Den vanliga vardagen.
Ett par timmar under eftermiddagen kan jag känna att jag är full av liv. Att det blir jobb följande dag. Jag plockar ner julstjärnorna och placerar tulpanerna i en vas. Pekka vet att jag behöver lite blommor, lite godis och ganska mycket kärlek när jag är sjuk. Så tittar jag på när de andra bakar, när de leker ute på gården och går runt en stund. Läser bok. Men sen kommer kvällen, natten och morgonen. Ja, ni vet, segt som bara vad.
Men på tal om godis. Finns det någon stund då ni är lika irriterade på att inte kunna röra på er som när ni är sjuka? Jag tänker ständigt på hur sköönt det skulle vara att ta en löprunda (Ni vet att jag inte varit ute på flera dagar och sett hur isigt det är, det ni talar om. Och ni vet att jag inte joggat sen typ september), hur braa det skulle vara att träna lite och hur antalet powerwalks i veckan ska öka i takt med att ljuset återvänder. Hoppas den känslan håller i sig när jag frisknar till. Tänker att typ ikväll kunde vara en passlig tidpunkt!
En sak är i alla fall helt säker. Detta veckoslut kommer att vara ett SKAMfyllt veckoslut i Finland. Idag blir ju säsong 3 av SKAM tillgänglig på YLE Arenan. Jag har visserligen sett den säsongen redan tre gånger (Call me crazy! Tur att jag har likasinnade SKAMfans.) på Nrk långt innan de införde geoblocking. Men idag klockan 13.00 blir det första avsnittet tillgängligt och en stund senare det andra. Klockan 16.00 ska alla vara tillgängliga! Så det blir helt klart SKAMmaraton ikväll. Här ska jag sitta med filten runt mig, med ordentligt med näsdukar och med ett krampaktigt tag om min mugg med varm svartvinbärssaft. I all min sunkighet. #sickdaygoals
T A I K U R I 