Vinterpynt dyker upp, skidor shoppas och fodralet till min nya telefon anländer. Och så är lill-lördagen över.
Pusselpallar och utrymmesbrist
Nå nu är vi där igen. Vid utrymmesbristen. Saker som dräller omkring och inte hittar sina platser. För att det inte finns någon plats för dem. Och så är ju julklapparna på tapeten igen. Hur mycket grejer kommer det då att bli till? Nu märker man det så väl. Föräldrar behöver inte köpa en endaste en leksak till sina barn. De bara dyker upp ändå. Som det känns nu är det enda vi köpt till våra barn just förvaring och kläder.
De här pusselpallarna från Bonde of Sweden finns vanligtvis i vardagsrummet och ser snygga ut de också.
Aftonbönen som fick nytt liv
Söndagens dop har satt fina spår i Minea också. Varje kväll, alltid, har vi ju sjungit Gud som haver och Ystävä sä lapsien på kvällen för henne. Men nu har sången fått helt ny fart. Igår mitt i ”…katso minuun PIENEHEN. Glas-Henrik sjunger så hååårt! MINNE KÄYNKIN MAAILMASSA…” Eventuellt hade jag lite svårt att samla mig för resten av sången. Men vi fick den avslutad. Men starkt skulle det sjungas!
Glas-Henrik, prästen, som egentligen heter Lars-Henrik, är ju världens präst alltså. Har satt flera fina spår i Minea redan.
Kvällsgymnastik & nya mått
Nu är rådgivningsbesöket över för denna månad. Har verkligen inte väntat så mycket på vaccinationsrumban som satt igång idag igen. Rotavaccinet fick Leo idag. Strategiskt val att vänta tills dopet var över. Nästa gång blir besöket efter jul. Idag var måtten 5750g och 58cm.
Och nu ska ni få se en ytterst välfilmad (hahaha) snutt på när Leo utför sin kvällsgymnastik och visar upp när han vänder sig från mage till rygg.
Inredningslusten
Ah, självklart fick Leo en hop med fina dopgåvor igår. Dopgåvor som verkligen ger mig ett stort sug att få inreda en barnkammare till. Bara ett dilemma nu då. Det finns ingen extra barnkammare att inreda.
Jag tror att den här snyggelefanten från Georg Jensen får stå i stringhyllan och se bra ut då bara.
Uthållighet
Det har nog totalt undgått mig att en tvåmånaders lejonunge kan sitta i 40 (!) minuter i sin stol och ha monolog (dialog?) med sitt bi. Idag hände i alla fall just det med vår tvåmånaders lejonunge. Det kan man kalla uthållighet.
Dagen efter
Jag har inte alls hunnit smälta gårdagens fina fest ännu. Den gick så fort förbi. Men idag har vi tillsammans med Anni och hennes följe fortsatt att njuta av alla godsaker. I flera repriser under dagens lopp.
Och jag är så jätteglad för den här vänskapen. Elin och Minea som verkligen blivit goda väninnor.
T A I K U R I 