dannipaalosmaa.com
Ponera att barnens garderober är tömda på för små kläder och vi skulle komma att ordna ett gårdsloppis hemma på vår gård söndagen den 17.4.2016. Tänkte tillsammans med grannen att vi skulle ordna ett hederligt gårdsloppis och sälja lite allt från barnkläder till inredningsprylar. Och kanske kaffe? Skulle ni komma? Ni kommer. Kommer ni?
Senaste gårdsloppis var en succé.
Vi började inte dagen med världens bästa förutsättningar för en skön dag. Att vakna före fem är inte favoriten direkt. Slungades i tankarna snabbt tillbaka i tiden till våren när Minea vaknade 4.40 varje morgon. Klockan sex som är normen nu är definitivt hundra gånger bättre.
Tänkte inte bli människa alls idag men under vilan tog jag en powerwalk med syster och då ändrade hela känslan. En timme i solen. Med syster. Skönt. Och Pekka var hemma från resan igen.
Dagen började i backen liksom igår. Dagens bilder hade nog varit en snöigare takatalvi-historia. Längs med dagen har vi haft några små häxor på besök. Tack till dem för att de tog hand om vårt påskpynt.
Nu är det dags igen, för chokoöverit. Påsken är den högtid då jag äter överlägset mest choklad. Ja, mycket mer än på julen. Förra året begränsade amningen mitt chokointag men i år är jag all in igen. Var ska detta sluta? Ja ja jag har redan börjat.
Kan helt ärligt säga att den skålen inte är välfylld länge. Och påskgräset växer och mår bra.
Efter middagen satt båda barnen kvar och bad om att få läsa mina nya inredningsmagasin. Alltså ursäkta!? Nå. Självklart fick de läsa bara de läste vackert. Det är ju inte helt mysigt med söndriga och skruttiga sidor i tidningar man inte ännu läst. Självklart slutade det där ändå.
Och en stund senare tyckte Leo att han skulle agera en Kay Bojesen apa. Allt för inredningen, eller hur?
När den enda chansen till utevistelse under dagen erbjuds under håltimmen så tar jag den och tar en timmes rask promenad. Och dagen kan fortsätta med energinivån på topp.
Samma väder, annan skog.
Minea på cykeln, Leo i vagnen och iväg med hela familjen på promenad i solen. Vi har turen att bo nära både stora skogar och små skogsdungar. Även de minsta dungarna kallas skogen hos oss, vilket känns skönt för mig som inte har skogen som mitt främsta intresse. Men även ikväll vann skogsdungen över lekparken.
T A I K U R I 