Idag var dagen då den första krokusen slog ut framför trappan. Det var Minea som märkte den och hon blev så lycklig.
”Titta, titta mamma nu har den här den här kommit upp. Den här lila saken här vid buskarna.”

dannipaalosmaa.com
Idag var dagen då den första krokusen slog ut framför trappan. Det var Minea som märkte den och hon blev så lycklig.
”Titta, titta mamma nu har den här den här kommit upp. Den här lila saken här vid buskarna.”

Inte många kvällstimmar idag när vi alla hade lång jobb- och dagisdag. Men bus hinner man nog med hur lite tid det än finns. Och hur huippu är det när det är så här ljust inne vid 19.30? Eventuellt syns det att teven borde putsas och fönstren tvättas. Eventuellt.



Idag kom mamma på besök och eftersom det var regnväder behövdes inneprogram. Så vi plockade fram fingerfärgerna och började måla. Kan nog säga att jag just och just han ta några bilder. Det var inte så värst avkopplande även om alla trivdes och hade roligt.

En småbarnspedagog och en specialpedagog, ett barn som vill bli småbarnspedagog när hon blir stor och ett barn som bara njuter och goes with the flow än så länge. Kreativt skapande på hög nivå i detta sällskap.

Det blir loppis på vår gård söndagen den 17.4. Jihuu. Återkommer ännu med tidpunkten men jag tror bestämt att vi kommer att börja klockan 10. Adressen kommer också så småningom. Men alla som känner för en roadtrip till Sundsberg ska infinna sig.

I söndags började jag prissätta kläder. Här är en del av det som finns på bordet. Här har vi också min man som tog en powernap. En man som jag saknar redan nu.

Den här veckan är barnen och jag på tremis när mannen är på arbetsresa. Helt givet är att jag samma vecka drunknar i jobb och det börjat gå magsjuka på dagis. Så att. Att vara på gränsen till hypokondrisk och att behålla sin optimism på samma gång är inte alltid den lättaste kombinationen. Vi får se vad de kommande dagarna har att erbjuda. Det är möjligt att jag är en spillra när min man ramlar in på fredagkväll.

Vilken otrolig känsla när ens bästis blir mamma och nu har en liten skatt. Och känslan när man är helt säker på att den lilla just landat hos världens bästa mamma. Idag hälsade vi på hos den nya familjen. Så fint! <3
Bra känsla i kinderna ikväll. Inte många innetimmar idag. Så fin vårdag att, att. Pekka har hjälpt våra nya nästangrannar med flytten och vi andra har varit ute. Åkte till mamma i eftermiddag vilket var ett lyckat val. Barnens kusiner var på plats också så det var full rulle och bra utelekar (plus en översvämning a.k.a en leråker i lekstugan). Barn är barn.



Minea är så bra i trafiken. Hon har ju tränat att vara cyklist i snart tre år. Alltid har vi varit ute i trafiken med henne. Nu önskar vi att herr hej-jag-springer-ut-på-bilvägen-lite ska bli en lika vettig trafikant med tiden. Idag visade han prov på att börja klara av lilla balanscykeln själv. Som det ser ut nu måste han åka vagn när Minea cyklar. Med de några meter han tar sig fram med balanscykeln kommer vi inte långt ännu. Annat kan det bli till sommaren. Vagnen är inte favoritplatsen längre. Med spring i benen och viljan att göra lika som syster hoppas vi (mest Leo) på att kunna lämna vagnen hemma så småningom. Spännande månader framför oss.