Ni anar inte hur mycket jag lidit av att ha den dyrbara systemkameran på botten av den stora bagen till handväska man går och släpar på dag ut och dag in. Och så drar man ut den ur väskan och så skråmas den lite igen. Urk. Så ska det inte få vara.
Så jag letade och letade. Men kunde inte riktigt finna den rätta. Tills jag fann den rätta. På Copper River Bags. Väskan har åkt över Atlanten och via tullposten. Nu hemma hos mig. Den verkar lovande. I alla fall får kameran en helt egen sektion där inga andra saker kommer att landa.
Nu väntar jag med iver på att se hur den levererar och på den slitna looken faktiskt. Sådär som läder slits. Nice.

















