En lång fredag

Ändrade planer direkt den första dagen av lovet. Det skulle inte bli någon hemmadag idag men det blev det. Vi har en liten mage i huset som är alldeles ur balans. Natten var den sämsta. Skönt nog följdes den av en solig dag och med en mage som mådde bättre hela dagen, ända tills kvällen var här igen. Vi har kunnat vara ute flera timmar och bara njuta av att vara tillsammans.

Min absoluta favoritbild från idag. Hon och jag.

Pekka åkte iväg för hela eftermiddagen på andra uppdrag och jag satt i all min ensamhet och njöt i solen. Odlade fräknar  och använde slut batteriet på telefonen medan flickan sov.

Om jag har ont i magen så gör jag ingenting, annat än ligger på soffan och kräver att någon ska ta hand om mig. Det gör tydligen inte den här bruden.

4

Bråsa bubblor ja. Häftigt i den vind som rådde idag.

Efter alla parker, strand och promenader blev det påskpyssel pappa och dotter emellan. Tack vare HBLs tips skapades dessa harar (eller citykaniner) i ett huj.

Att resa med barn, Puerto Rico

Det var som natt och dag på sätt och vis. Att åka till Gran Canaria med en 1 år och 10 månader gammal flicka efter att ha testat på Thailand med en 11 månaders ett knappt år tidigare. Om du vill börja med att läsa om hur vi hade det i Thailand, finns här en sammanfattning från den resan.

Nu går vi närmare in på Gran Canaria och Puerto Rico. En pappa, en mamma och en liten flicka på 1 år och 10 månader. Då börjar vi detta enorma önskeinlägg.

Flygresorna HEL-LPA, LPA-HEL + handbagaget

Vi hade ju förberett oss med en massa elektronik. För den lilla älskar ju när hon får titta på ampäd (i-pad). Jag hade till och med laddat ner ett muminspel som hon redan fattade tycke för innan resan. Och det här bådade ju gott, kände jag. Med facit i hand undrar jag om jag gick in med lite för easy inställning. För resorna blev inte avslappnande på något sätt. Vi hade med färgläggningsbok, pusselbok, fingerdockor, i-pad, telefoner, hörlurar, mjukisdjur och what not. Men inte i mer än fem minuter åt gången fick hon ro att koncentrera sig. Dagsvilorna skippade hon åt båda hållen.

Maten då? Denna gång hade vi bara packat med drickaflaska som vi fyllde på, russin och grötflingor. När vi steg ombord på planet fick hon en liten påse med banan, fruktmos och en matburk. Men vi hade också beställt flygmat åt henne. Och den fick hon direkt maten började serveras. Stort plus för att vi föräldrar fick äta i turer, eftersom den ena hade barnet i famnen. Det kan man bra be om, om man inte direkt blir erbjuden det alternativet.

På vägen till Gran Canaria var flyget i tid och semesterfeelisen började kicka in. Så det gick ändå riktigt bra. På hemvägen däremot var planet ett par timmar sent. Då bad vi om att få hålla vår vagn med oss på flygfältet där. Det gick ju bra förstås och vi packade vagnen vid gaten och lämnade den åt personalen ute vid planet. Flygtiden var också mer utmanande med kväll.

Hotellet Marina Suites, Puerto Rico, Gran Canaria

Helt perfekt hotell med perfekt läge. Puerto Rico som annars är väldigt backigt och buckligt med mycket trappor är kanske inte det allra lättaste med en barnvagn med små hjul. Med detta hotellval behövde vi inte ta ett enda trappsteg för att komma oss till stranden eller centrum. Och infinity poolen. Mycket fin.

Maten i Puerto Rico

Minea åt morgongröt direkt vid klockan sex, när hon sin vana trogen senast vaknade. Vi hade också bokat hotellfrukost för hela veckan så då fick hon sin andra dukning för dagen. På stranden blev det lunch. Efter stranden åt vi middag. Utan det där till hotellrummet och fixa sig inför kvällen. Vi testade det en gång. Men hann aldrig innan hon blev för trött. Och så blev det kvällsgröt på rummet igen när solen gått ner. Restauranger finns det ju hur många som helst. Två av våra favoriter blev Toro Bravo och El Tiburon. Alla ställen har ju dessutom barnmeny. Vilket underlättar en hel del.

Stränderna

I närheten av hotellet finns Puerto Rico stranden och en halv timmes promenad ifrån finns Playa de Amadores. Tre dagar på var strand för oss. Båda härliga. Amadores med sin vita sand och sitt turkosa vatten och Puerto Rico med sitt alldeles härliga botten och sina riktigt små vågor. Varje dag var vi ju på stranden ja. Poolen vid hotellet tog vi i regel efter strand och middag. Stranden var nog det enkla valet för oss. Största sandlådan, plask i vatten, ett par timmars vila för flickan i vagnen under parasollet. Ja, skönt helt enkelt.

Resevagnen

Liksom förra gången körde vi med Bugaboo Bee+ och hade med oss vår reseväska till den. Mycket praktisk kombination när man är ute och åker. Lätt att packa upp och ner vagnen och det känns riktigt säkert att man får en hel vagn ända fram. Dessutom kan man slänga ner blöjpaket, sommarskor eller solkrämer i vagnpåsen. Den får ju dessutom väga vad den väger. Biet älskar vi ju från tidigare. Att vårt barn helst ville gå själv var inget problem eftersom man får ner handtaget så mycket att hon själv lätt kunde gå omkring och skuffa sin vagn. Och när hon behövde sova var det bra att ha Dookyn för.

Andra små roliga saker

Minea hade med sig en börs med egna pengar och fick köpa sandleksaker, simring, boll, armband och hatt åt sig själv. Och oj vad hon var stolt över sina egna saker som hon köpt själv. Att ha henne i poolen med både puffar och simring var en hit. Hon kunde simma själv och man behövde inte vara rädd för hur flickan klarade sig. Självklart var man en armlängd ifrån ändå. Russin var bra att ha i väskan i ur och skur. Men annars är ju Puerto Rico ett så skönt ställe med barn. Det finns allt! Blöjor, mat. Allt. Nästan allt som finns hemma och speciellt allt som man behöver. Men plocka med varma tröjor för de kyliga morgnarna och kvällarna.

Ja här var väl några gör så här och några gör inte såhär från kanske världens bästa resa. Frågor på det?

Januari levererar

Månne inte januari brukar vara en ganska lång och trist månad. Men har vi någonsin sett så mycket januarisol som i år? Helgalet hur snygga de senaste veckorna varit.

Ni känner ju redan till min sommarlängtan. Men lite snyggt och kul måste jag väl medge att det här är. Så länge man hinner ut i solen är det ju hur bra som helst.

Träff i pulkabacken

Söndagsträff hos mamma och S idag. Kanske vi ännu hittar tillbaka till denna ypperliga söndagsrutin efter diverse semestrar (vi) och husvisningssöndagar (syster).

När vi anlände var pulkåkningen redan i full gång. Men paus för kramkalas blev det.

Kusiner åkte rattkälke.

Jag blev underligt glad av det gula. Ja, jag är nog något helt annat än vintermänniska.

Ändå var det ju en vacker vinterdag idag.

Mellan åken hann en ju fotografera det ena och det andra. Och familjen min.

När vi kom in igen blev det middag och tigerkaka. Min man, han kan. Och nu torde vi vara redo för ny arbetsvecka igen.

Vid stranden

Till eftermiddagen tog jag en rask promenad med lilla gumman i vagnen. Hade nog behövt vinterdäcken till buggan nu. Men det klarade sig och vi hade en trevlig promenad.

Väl nere vid stranden ville Minni absolut simma. Det lär nog ta ett tag innan man kan syssla med sådant.

Lite tid för mig själv

Jag hade nog aldrig insett att man verkligen inte har någon tid för sig själv mera. Att det är vi. Inte bara jag. Och när man någongång är ensam, så som nu, är det så unikt och udda att man inte ens förstår att ta vara på stunden.

Men idag har jag ändå satsat på min lilla egentid. Tagit en uppfriskande promenad längs stranden. Haft med mig min kamera och njutit. Inte ens tyckt att det var dödskallt, utan faktiskt helt okej i solen.

Och så är det ju fredag. Och jag har för en gångs skull fredagsplaner. Brukar inte satsa på det så ofta eftersom tröttheten efter fem vardagar brukar vara rätt stor. Men idag satsar jag stort och ska iväg på middag med vännerna.

Äntligen kameraväska

Ni anar inte hur mycket jag lidit av att ha den dyrbara systemkameran på botten av den stora bagen till handväska man går och släpar på dag ut och dag in. Och så drar man ut den ur väskan och så skråmas den lite igen. Urk. Så ska det inte få vara.

Så jag letade och letade. Men kunde inte riktigt finna den rätta. Tills jag fann den rätta. På Copper River Bags. Väskan har åkt över Atlanten och via tullposten. Nu hemma hos mig. Den verkar lovande. I alla fall får kameran en helt egen sektion där inga andra saker kommer att landa.

Nu väntar jag med iver på att se hur den levererar och på den slitna looken faktiskt. Sådär som läder slits. Nice.