Kategori: Fotografering

Alltså jag säger bara att det inte var någon vettig idé att klä sig för Nordpolen, parkera båda barnen (sammanlagt 21+ kg) i vagnen och promenera till butiken. Den svettmängd tio minuter in i promenaden alltså, med mycket slarvigt plogade vägar. Ändå var största problemet min klädmängd. Händer sällan att jag har hett när det är minusgrader, men nu vet jag i alla fall hur jag kan få det.

Hade det inte varit för kamerapauser i sjukt vacker omgivning med snö och rosa morgonhimmel hade det funnits en stor risk för att denna mamma legat raklång i snödrivan. Utan jacka. Men jag klarade det med svetten i behåll och fortsatte hemma med snöarbete och snölek.

Hur mysigt att gå omkring på stan i sakta mak medan alla andra rusar fram i julruschen. Och ganska mysigt med snöstormen också. Jag fick lite tid med boysen i familjen medan Minea bakade pepparkakor hos gumis och Anttu.

Vi hade väl egentligen inte tänkt oss sushi idag men Sandro som vi hade tänkt gå till hade redan tagit julpaus. Så det blev sushi, och mitt fotograferande. En liten behind the scenes bild också.

När vi kört hem genom snöstormen fångade jag detta utanför vårt köksfönster. En massa snö. Och nu är det nog dubbelt mer. Det blir en vit jul. Mycket vit.

Och folkens, jag säger bara att det är bra med en stor huva som går långt över ögonen. Skyddar även kameran lite när man fotar.

Tack till dagispersonalen som sett att Minea har ett stort intresse för att klippa och tack för att hon fått klippa. Här hemma har hon inte sysslat med saxar förrän nu. Men vad duktig hon är! Visste inte ens att en flicka på två bast kan ha finmotoriken i sådant skick.

Skapade ett litet fotoalbum åt Minea idag med bilder som blivit hängande i hennes låda. Så nu kan hon bläddra och berätta sin egen historia.

Mitt i allt är det ju dags för julklappar igen. Och jag går igenom hela årets fotoarkiv. Inget litet jobb det. Genast i januari fastnade jag för dessa bilder. Målbilder just nu. Vanligtvis brukar ju målbilderna denna mörkaste tid vara somriga och soliga. Men eftersom det inte verkar bli någon resa söderut denna vinter har jag målet inställt på annat vackert. Sådant man kan skåda på hemgatan.

Att plåta sina barns fötter. Och att ha en vision såklart. Och att försöka genomföra detta utan assistans. Inte någon enkel match. Min dröm var ju att få en så bra bild att resultatet skulle bli en tavla till vårt sovrum. Nu tror jag inte att dessa bilder räcker så långt men det blev ett fint kort i alla fall.

Denna bild valdes till farsdagskortet.

Vi var rätt trötta (och svettiga) när denna tio minuters fotografering var över. Men jag tänker inte ge upp. Med assistans ska detta bli bra. Hoppas ljuset räcker ännu nästa veckoslut.