dannipaalosmaa.com
Hur glad blir man inte av ett ordentligt paket i postlådan? Och dessutom inte vilket paket som helst, utan Kiras max 30 min bok. På max 30 mins facebook-sida såg jag förresten en rabattkod. Kolla den! Nu har mamman, Minea och jag suttit här och bläddrat av och an och hummat gillande. Bara att börja i någon ända nu då.
Med stor iver och förväntan stod vi där på tågstationen och väntade på ångloket Ukko-Pekka.
Och så kom det. Och herrejess vilken fart och vilket ljud. Hann just och just knäppa ett par bilder och vinka lite innan vi bara såg röken av det när det fortsatte vidare mot Kyrkslätt.
Leo höll sig till sitt vanliga oj, oj, oj och Minea och jag ropade wooow tufft! Så en riktigt häftig upplevelse fick vi på dagens promenad hem från dagis.
Javisst! Idag kom de, minusgraderna. Jag var förberedd på att det skulle vara kallt på morgonen, men kanske inte -6. När jag såg det for jag runt som en virvelvind i alla gömmor och lådor med vinteroveraller, -skor, -mössor och -handskar. Såklart fick tunnare kläder också åka med till dagis eftersom eftermiddagen skulle bli varmare.
Vi fick tack från dagis för att Minea var rätt klädd idag. Hon hade haft varmt och skönt på morgonens skogsutfärd. Ännu ett tecken på att man ska klä sig enligt väder, inte enligt månad.
I lugn takt promenerade vi till och från dagis och njöt av den fina morgonen.
Det ser ut som såpbubbelväder, det är nästan sommar!, förklarade Minea med stora glada ögon för oss. Visst, visst och ut med bubblorna. Alla burkar.
Där fastnade huset på bild i kvällssolen.
Alltid lika kul med såpbubblor, tycker Minea.
Länge har loppan frågat om hon och jag kan gå till skogen. Imorse var det äntligen dags och hon var så glad. Skogen är kanske inte mitt favoritställe, men jag ser det som sådan speciell tid när jag får vara med bara henne att jag hänger i en iskall skog en timme. Vi hade matsäck och piprensare i väskan. Vi plockade kottar och pysslade djur av dem, sedan åt vi och hade allmänt roligt tillsammans. Och hand i hand hemåt igen.
Ja. Sent igår droppade bilderna från eftermiddagens fotografering in. Jag hade några tydliga önskemål och visioner men ännu några timmar innan fotograferingen skulle äga rum hade vi inte bestämt var vi skulle plåta. Men snabbt bestämde vi oss för vår närmiljö vilket jag tycker att är en härlig grej i sig. Hela familjen avslappnad i sin egen omgivning. Ungefär hälften av bilderna här är helt spontana medan hälften utgår från visionerna. Ännu mer avslappnat blev det när fotografen var min kusin.
Nu ska ni få ta del av resultatet. En 1-åring och hans familj.
Du och jag.
La famiglia.
Vart du än går.
Pappa och dotter och en 1-åring.
Mor och son.
Lek i höstig skog.
Fotograf: Fredrik Lindberg.
Var på världens tjejmiddag hos Kira igårkväll.
Man kan väl säga att jag var lite trött imorse. Men ut bara och kolla in fotoställen för eftermiddagens ettårs- och familjefotografering. Eftersom vi fotades som familj när Minea var ett år ville vi göra det igen med Leo. Den här gången blev det alltså utefotografering med min kusin. Nu uppdaterar jag mailen var femte minut för att kolla om det skulle finnas något litet smakprov på bilder där redan.
T A I K U R I 