Kategori: Barn

Dagens sillis var sjukt rolig, solig och lite kall.

Melwin var kul. Som vanligt busade vi på.

Den första skålen ute var ganska kylig. Ändå var det ju så fint solsken så det var bara att sitta ute.

Vi. När vi nu en gång har den där flaggan i fokus kan jag kontatera att dagens absolut finaste kommentar kom från min morfar som med tårar i ögonen konstaterade: Man får säga vad man vill men nog är Finlands flagga vacker.

Vi forstatte med god sillismat och givetvis munkar och mjöd.

Så blev det artistiskt igen när vi åter vågade oss ut i kylan. Männen sköter fint både burkar och gråtlarm.

Minea sov egentligen mestadels, men när hon var vaken var hon på superhumör.

Och trött blir man ju av att sova så hon fortsatte med det även när vi kom hem.

Vi anlände till vappenfesten och Melwin fick på sig sina låneconverse. Och jag kan säga att om jag brukar bli ivrig över nya converse så är det inget i jämförelse med vilken show han ställde till med med dessa på fötterna. Det var häftigt.

Schköll. Minni har typ vuxit ur alla sina kläder. I natt hade hon på sig en pyjamas i storlek 68. Vah, min sju veckor gamla lilla bebuli. Nåja, vi ska försöka få på henne en lite längre klänning i dag, trots att det ju är in med alla korta klänningar.

Minni har show och min syster är jättegravid. När hände det liksom. Tre månader till förlossning. Iiik.

Jag gav över kameran till P för en stund och det började ramla in sådana sneda, artistiska bilder på minneskortet.

Mycket god mat blev det sedan. Det här var bara början.

Gudfar P och Melwin läser någon passande tidning som P köpt på stan.

Sedan blev det struvor och hemlagade munkar. Efter det här dog vi mätthetsdöden och åkte hem i natten.

Om en liten stund inleds det riktiga vappenfirandet. Brådis brådis. Med en bild på Minnis första vappjox önskar vi er Glada vappen. Later!

Nu fick det vara nog med snuvan och vi tog en rask promenad. Eftersom jag missat några promenaddagar, eller rättare sagt ganska många, har jag också missat att vitsipporna och blåsipporna kommit fram. Så där bromsade jag vagnen titt som tätt och sprang i dikena och fotade som någon värre fåne. Eller man kunde kanske säga som någon värre bloggare. För sådär är vi ju, yrar runt med den där kameran och fotar allt som skulle passa som bloggmaterial. Tidigare kunde jag tycka att det var pinsamt, men inte nu längre. Folk får tycka vad de vill om att jag tycker om att blogga.

Fotar mig själv, fotar blommor och fotar den lilla byn med de röda taken. Fotar allt.

Den där ena gången med Bugaboons egna regnskydd var tillräcklig. Också myggnätet var lika tight, och förstås mycket stylish. Men snyggheten räckte inte den här gången. Jag sprang i väg och köpte såväl nytt myggnät och regnskydd. Båda BRIOs. Mycket passande. Nu behöver vi inte längre ha nerverna på helspänn när det regnar eller när småkryp kommer fram. Det kunde bli en jobbig finsk sommar i andra fall.

Där sover bebuli på terrassen utan att jag behöver fundera på diverse kräk.

En rätt vanlig vårsöndag i vårt liv. Sol, glada miner och bad.