En liten olust

Idag känner jag en enorm olust för ösregnet som är på kommande till helgen. Det känns så deppigt liksom. Men visst har vi haft det bra idag också.

Minea har äntligen fått träffa finaste Emma.

Jag har sett solen titta fram.

Har funderat på hur man så snabbt kan få en ros att må så himla dåligt.

Har fått lust att sitta på trappan. Leka sommar liksom. Egentligen helt bortkastat. En och en halv minut senare har den lilla vaknat.

Minea har matchat och diggat Barbapapa.

Sedan har vi promenerat och insett att det där regnet kommer vare sig vi vill eller inte. Äsch då.

På zoo

Så landade vi och tusen dagisbarn och skolungdomar på Högholmen. Och den roliga dagen kunde börja.

Djuren var ovanligt aktiva. Speciellt kul var det att se björnarna sådär lekfulla.

Kusinerna kollade in björnarna. Haha nånej. Melwin kollade och Minea sov.

Alltid lika viktigt att kolla om man blivit längre. Ungefär här insåg jag hur vårt förra högholmenbesök var förra sommaren. Herregud vilket graviditetsillamående jag hade going on då.

Så vaknade Minni och vi fick en trevlig amningsutsikt.

Nu har Minea då sett typ två djur. En hund och en björn. Är det inte ungefär så man brukar börja?

Mera tvåspråkigt

Jag vet att det finns många tvåspråkiga familjer därute. Här kommer ett litet tips till er. Och varför inte till er andra också. Sångboken Små, små visor – Pikku, pikku lauluja. Helt suverän. Gissa om jag blev glad när jag hittade den i bokhandeln.

Varje sång finns både på svenska och finska bredvid varandra på ett uppslag. Så lätt att nu sjunga på båda språken. Nöjd nöjd Taikuri.