dannipaalosmaa.com
Jag blev helt förvånad i morse när jag slog upp mina ögon och insåg att vi inte har bråttom. Idag har vi nämligen en dag helt utan program. Jag vet inte när det senast hänt. Antar att jag snart har storslagna planer för resten av dagen. Men tills jag kommer på något bättre ska jag kasta mig i soffan och läsa lite tidning medan Liten sover.
Det i särklass roligaste vår dotter håller på med just nu är att sjunga med när vi sjunger. Om jag nu skulle vilja sjunga för er alla så skulle jag ha några bra filmklipp att ladda upp. Men nu vill jag inte det så i stället kan ni kolla på det här klippet. För ungefär så låter det. Om än mycket finare då. Hon är ju min dotter. *Blink blink*
Det kändes kanske lite underligt att pikapika möta sin man på tågstationen, skyffla över vagnen åt honom och själv sätta sig på tåget mot stan. Men det blev en skön shoppingkväll. Och trots att jag älskar att skuffa på den där vagnen så måste jag säga att man är minst tjugofem gånger snabbare utan den. Inga hissar eller annat tjafs. Bara snabba ryck.
I shoppingväg blev det bara måsten. Byxor till barnet. Själv fick jag ju då mycket tid för mig själv och ätbart.
Om det finns något bra med att Liten växer i supersnabb takt är det nog att hon får en ny garderob lika snabbt. Just nu byter hon storlek och det är ju så roligt att plocka nya kläder varje morgon. Man blir nästan sådär jeee vad kul att vi vaknar såhär tidigt. Nånej, det blir man nog ändå inte.
Kolla bara, nu passar också den där blingobodyn som jag så väntat på att få klä henne i. Mysigt.
Ni är så många som frågat varifrån de där dräkterna kommer, så vi tar det en gång till. De kommer alltså från H&M och är köpta långt innan Minea föddes. Senast jag kollade på nätsidorna fanns de inte längre att få tyvärr. Hade gärna skaffat en i större storlek för sommaren åt lilla fröken. Men nu får vi njuta av de sköna skapelserna så länge de passar, och kanske får Minea redan nästa sommar användning för Melwins dräkt.
Vi kunde verkligen parkera oss där vid spegeln framöver. Liten bara älskar att spegla sig.
Bebis och jag sover till klockan 9.30. Hände aldrig i mitt liv utan barn och händer sannerligen aldrig i mitt liv med barn. Men just i dag hände det. Och ett stort bonus för denna morgon var sannerligen den där påsen med croissanter som väntade på mig.
Jag har varit utan godis i två veckor. Av misstag egentligen. För jag bestämde mig att endast äta godis på lördagar. Förra lördagen missade jag. Så nu har det då gott två hela veckor utan E-kodsgodiset. Nu hade jag garderat mig och köpt en stor påse med plockgodis. Så öppnade jag min stora påse. Åt hundra gram och höll på att dö av illamående. Därmed överväger jag att sluta äta godis helt och hållet. Ett sådant övervägande händer aldrig, men hände just nu.
En mycket ovanlig start på den här regniga lördagen med andra ord. Nu är det ju nästan bråttom redan. Måste ju göra mig redo för studentfest.
T A I K U R I 