dannipaalosmaa.com
Två barn, en Taikuri. Två byggmän, en terrass. Men ser ni, ser ni? Grillen står redan på terrassen och det är bara några fjuttiga plankor kvar att skruva och boysen jobbar som små djur. De har satt en hel semestervecka på det här projektet. Jag ett långt planeringsarbete. Nu sitter jag här och har den där gråtklumpen i halsen för att jag är så lycklig, tacksam och kanske också lite för att jag är dödstrött.
Aj, aj, vad glad man kan bli över att se Stockmanns kundblaska i postlådan. Få bära den hela vägen till gården och sedan sitta där på brädhögen och prassla och prassla och dregla och prassla.
Nå alltså. Nu har Minea fått låna en Bumbo stol av grannpöjken. Jag vet inte riktigt. Hade faktiskt trott att hon skulle sitta stadigare i den än i sin tripp trapp. Men det gör hon nog inte. Det är mera fläng framåt och åt sidorna. Jag förstår att hon kanske måste öva lite att sitta i den. Men hon känns liksom för smal och ostadig för den ännu. Nu ska vi testa en tid och kolla vad vi tycker.
Och trots att den inte rekommenderas längre än till fjorton månaders ålder så tyckte Melwin, nu 20 månader, väldigt mycket om att sitta i den och passade utmärkt i den.
Vi evakuerar från bygget och från kaoset i hemmet. Jag tänker mig att allt helt magiskt ska bli fint och rent när det är färdig byggt. Hahaha.
Minni njuter verkligen av mosters sällskap. Det känns som om hon vill ta allt ut medan moster ännu har tid.
Det har gått hål på arbetshandskarna. Nu jobbas det påriktigt.
Det är möjligt att sätta för mycket vaniljvisp på kladdkakan. Det i sin tur kan gott och väl leda till lätt illamående.
Minni kan trivas i Manducan igen. En stund.
Det kan aldrig bli för trångt i soffan. Alla ryms.
Så ringdes vi med Minea imorse för att koordinera dagens klädval. Nånee, det råkade sig bara. Kanske inte alltför konstigt när bägges garderober är fyllda till max med dylika randiga plagg.
Under sommarens hittills varmaste dag har vi,
hängt hos pappa och mammu och givetvis blivit bjudna på supergod mat,
haft svettiga hår och älskat den lekfulla hunden,
ropat på era platser, fäääärdiga, gå! om och om igen,
och sprungit och sprungit,
och ätit lite till,
och mycket glada åkt hem igen.
T A I K U R I 