Rosa och vitt

Det blev tredje gången gillt och vi kom äntligen iväg till Vaunuaitta på Drumsö. Det kändes nästan som om vi köpte upp halva stället. Det blev ju ett och annat igen då. Bland annat detta:

Ny haklapp från Färg & Form. Fem minuter senare var den inte alls så prydlig.

Bordstablett i silikon från KG design som då borde hållas på plats.

Äntligen fick vi dessa köpta. Har funnits ett par tillfällen redan då Mineas öron hade mått bra av att äga ett par.

Och så orsaken till att vi åkte just dit. Bugaboons åkpåse. På bilden har jag inte vecklat ut den ordentligt. Den är ju stor och fin, juh.

Hålligång

Nu känner jag verkligen att den lugna bebistiden är slut hos oss. Vi har ingen lugn liten sak mera utan en sprallig och glad flicka med lite skinn på näsan. Det är hålligång nuförtiden.

Vaddå stor flicka? Hon upptar ju bara halva liggdelen än så länge. Haha, I wish. Snart är det dags att byta till sittdel. Egentligen längtar jag lite i smyg eftersom man då kan ta promenader på ett helt annat sätt med vaket barn.

Ja hon har ju spelat maracas dagen lång och nu har vi äntligen anmält oss till babyrytmiken som kör igång om drygt två veckor.

En millisekund kan man släppa ena handen utan att hon glider ur gungan. Hon sitter, är i famnen eller ligger aldrig stilla den flickan. Ja, eller jag ska inte säga aldrig för i matstolen är hon förvånansvärt stilla.

Vi ”doftade” på rosen. Haha, jag får vara glad för att den blomman ännu finns kvar.

Tumisdagen

Det händer så sällan att vi är på tumis en hel dag, Minni och jag. Vi hittar oftast på något. Men idag har vi varit på tumis här hemma hela dagen och oj vad svårt det har varit att hitta på något. Minea har antagligen varit så uttråkad att hon sovit extra mycket. Eller ja, kanske hon bara var trött efter nattens eskapader.

Oberoende har ju vädret varit det bästa möjliga för en utedag. Och så landade det ju en bröllopsinbjudan i postlådan idag. Så klart godkänt fick dagen.

Godmorgon måndag

Och så var det måndag igen. Vilket härligt veckoslut vi har bakom oss dock. Idag inledde Minea och jag starkt med att efter en usel natt stiga upp först 8.15. Händer aldrig. Att vi stiger upp sent då alltså. Usla nätter har man väl mer än bara ibland.

Och såhär långt har vi kommit nu. Hon sover. Glad måndag på er!

Dubbelmostern och den lilla

Jag döör lite. Han är så härlig den där lilla lilla vännen. Jag blir alldeles tårögd när jag tänker på hur fina sådana små liv är, på hur de får tiden att stanna för ett tag och på hur lycklig man får vara för att få ha dessa små i sitt liv. Ingen självklarhet alls. Så fint.

Fem månader senare

Jaa. Vi har träffat den lilla ikväll. Och samtidigt kom vi på att det idag var exakt fem månader sedan vi lämnade sjukhuset med en liten Minea inpackad i sin bilstol. Idag såg det lite annorlunda ut när vi steg ut på parkeringsplatsen.