Kategori: Barn

Där satt hon som drottningen själv i systers Mountain Buggy när hon äntligen fick testa att sitta och åka. Hon älskade det men jag är inte ännu redo att ha henne längre stunder sådär. Hon kan ju trots allt inte sitta själv så bra än. Själv gillar jag rätt mycket att köra den där Dueten. Skön och smidig och smal. Bara fyra små centimeter bredare än vår bugaboo. Härligt med en ny vagn, säger jag som älskar att skuffa omkring på lätta barnvagnar.

Vissa dagar, nå till exempel dagar då den yngre av oss endast sovit en timme på hela dagen, väntar man lite extra mycket på att pappan ska komma hem från jobbet. Sådana dagar plockar man blommor åt pappa och står på parkeringsplatsen i tjugo minuter och spanar efter den rätta bilen.

Och så kommer pappan hem, får sin blomma och alla får lite ny livsglädje. Den bästa tiden på dagen är när hela familjen får hänga tillsammans.

Så härliga sommardagar på gång hörni. Man borde väl ha packat iväg sig till stranden varje dag denna vecka. Här hemma känns det ju som om man mest springer in och ut för att uträtta diverse ärenden. ”Nu ska vi vara ute hela dagen”, säger man på morgonen. Och när kvällen kommer så har man knappt suttit ner utomhus.

Anyways, här kommer dagens utepics.

Coolt.

Bolla bolla.

Och plötsligt kunde hon gunga själv. En mamma i parken sa till sin dotter ”också lilla bebisen gungar”. Lilla bebisen, tänkte jag, hon är ju stor ju. Att rutscha var ju en hit. Idag också.

När mamman kommer på besök får man middag. Och god sådan.

Minni och mommo då.

Och med jämna mellanrum möter vi P vid bussen. Och trivs man varken i manduca eller i vagn när man är vaken får man väl åka på axlarna då. Det gäller att hålla i sig hårt.

Och så var dagen slut.

Tog vår lilla tuffa och bestämda fröken under armen, åt bulle, doftade på den fjäderlätta bebben, lekte, var med om syskonvagnspremiären. Och ja, det var hur bra som helst.

Det känns som om allt kretsar kring tänder i det här huset just nu. För det har ju hänt en grej till. Nu syns nämligen tand nummer två redan där i nedre käken hos Minea. Oj, vilka fantastiska dagar vi har på gång just nu alltså. Det enda som är roligt är att gunga. Då skrattar hon. Annars, not so much. Och värkmedicin verkar hjälpa lite det med.

Och så har ju P fått visdomständer utopererade så här går han omkring och lider han med. Igår hade vi väldigt stora kommunikationsproblem eftersom jag bara förstod hälften av allt hmhmhmmmmmhmmhm-mumlande. Slutligen var det sms som gällde. Gratis via viber som tur.

Men nåja. Tandborstar skaffade jag åt Minea. Är det inte nu det ska börjas?