Kategori: Barn

Hej jag är 26 år gammal och ska nu äta lite godisamband medan dottern sover. Till mitt försvar kan jag säga att alla fiffiga vuxengodisar var slut på flyget så jag fick nöja mig med en sådan barnsligt rolig Candy Box. Och gott är det.

En orsak till att man inte vill komma hem från Thailand är den här sjuka sömnlösheten efteråt. Men vi kör hårt på det lilla vi får. Man blir i alla fall lite glad när man ser att påsarna under ögonen är bruna i stället för blå. Alltid något.

Minni klev in i lådan. När man haft ett avbrott i vardagen märker man verkligen hur hon utvecklats på semestern. Det är verkligen en liten, pratglad, rörlig, glad och bestämd dam vi har här.

Alltid lika tråkigt att säga adjö. Eftersom vi nästan (!) tror att vi är klara med Krabi för tillfället kändes detta adjö lite större och svårare än vanligt. Att Minea dessutom fått flera vuxna vänner runtom i Klong Muang och att se dem säga adjö kan man säga att verkligen kändes. Klumpen i halsen fick man bara vara god och svälja om man inte ville stå där och storböla när Kittya vid restaurangen kramade Minea en sista gång.

Semestern har på alla sätt varit fin och välbehövlig. Att efter en sådan semester säga tack och hej sådär bara känns svårt. Nu är vi hemma igen och imorgon är det tillbaka till vardagen då. Vad är vardag? Vi får väl se imorgon.

Det blev mycket strandlek igår. Är dessutom så glad över att vi fick de där billighetssandleksakerna med i kappsäcken hem. Nu kan vi bygga maneter på beachen här hemma också.

Vi tog okoordinerade hoppbilder vilket resulterade i en volleybild utan boll. Vai mitä?

Vi följde glatt med Ps vindsurfande från stranden.

Ja där vindsurfade han bland longtailbåtar och stuff. Minene (som hon kallar sig själv) låter förskräckligt lik en longtailbåt när hon sätter igång och brummar.

Minea har varit en sjukt bra resekumpan på alla sätt och vis. Visst är det mer aktivitet än solstol när man reser med vår hoppeloppa. Det kanske säger en del att hon numera kommer upp i soffan själv här hemma. Hon har utvecklats en hel del den här unga damen. Men mer om det senare. Nu är jag upptagen med att överleva denna trötthet.

Kan inte förstå att semestern lider mot sitt slut. Imorgon har vi vår sista dag här och tidigt på söndag startar vi hemåt. Jag bara inte fattar vart två veckor försvann. Bäst att ta en titt på bilderna i alla fall.

Ibland är det ju lågvatten och ibland hittar man tuffa skyltar.

Vändag kan det vara och lite extra kärlek i luften.

På vår favoritrestaurang Maya får man god mat.

Vårrullarna här. Nami!

Det satsas hårt när man firar födis.

Ibland behöver man en egen stund.

För att sedan vara tillsammans igen.

Hej så länge!

Har en paus från semestern eftersom det kom en ordentlig regnskur just. Ja det gillar ni väl. Haha. Men vanligtvis regnar det ju inte. Då leker vi till exempel på stranden.

Att avsluta en dag i solen med ännu ett dopp är oslagbart.