dannipaalosmaa.com
Kalasförberedelserna är i full gång och den här gången blir det en hel del choklad.
De senaste dagarna har varit lite revolutionerande. Minea äter numera helt själv med sked. Mat och gröt. Och dricker själv sin mjölk ur pipmugg. Lite assistans får man ge men matning är uteslutet. Tackar för det och hoppas det här fina håller i sig nu.
Hela weekenden ska Ps födelsedag firas. Idag inledde vi med ett litet partaj med fattiga riddare.
Milton testade lådan som en av Ps gåvor levererats i.
Så gott. Det här hade P väntat på i månader. I form av en duellfråga fick han veta vad som stod på menyn ikväll.
Om ni glömt hur vi ser ut så har ni oss här. One happy family.
Jag är fastbesluten om att det här är början på slutet. Slutet av vintern. Har ni märkt att det är solbrilleväder idag?
Min nya lyckoelefant hänger med mig vart jag än går. Och jag är mer än nöjd med att solen visar sig även här.
Vi mötte upp de här filurerna och en sovande Milton vid en snöhög.
Minni testade också på att åka lite men mest stod hon och hängde. På det viset har hon lite tonårsfasoner för sig.
Melwin hade blivit tuktukförare över en natt. Mommo hade försett honom med denna snygghet.
Morning morning! Nu börjar våra nätter reda upp sig igen. Kanske tre dygn av jetlag var tillräckligt. Jess.
Efter en lång loppispaus besökte vi Nella & Nuttu igår. Medan jag höll Minni i handen och hon traskade bredvid i snigeltakt lyckades jag få syn på två långärmade t-shirts och ett BRIO tåg med magnetiska klossar. Allt det fick följa med hem.
Och vad jag håller på med sådär annars då? Letar lite resor på nätet. Gratulis.
Testar lite om inte den där älskade lådan skulle passa som bokhylla för Mineas böcker som bor i vardagsrummet. Får se om det fungerar. Verkar i alla fall lovande.
Jag hade ett väldigt ivrigt ja-sägande barn i förmiddags när jag skämtsamt frågade om vi skulle gå ut i solen och bättra på solbrännan lite. Hennes iver sträckte sig ungefär tills ylledräkten skulle på. Hon drömde väl fortfarande om att vi var kvar i värmen. Vem gör inte. Men ljuset överraskar mig. Det är härligt.
Supersöt var hon ändå när hon drog på munnen lite när jag skämtade tillräckligt.
Den här elefanten är hur viktig som helst. Minea fick den i en souvenirshop i Klong Muang av ägarens lilla son. Sedan dess har den hängt med.
Fick ett infall och tyckte att Minea plötsligt blivit tillräckligt stor för sin Mummin käsilaukku bok som hon fick i julklapp.
Plockade bara bort alla lösa prylar. Hon tittar, bläddrar, vänder och svänger och går runt med den. Perfekt!
T A I K U R I 