Här har vi haft en konstnär i farten. En mycket ivrig sådan. Många streck på ett papper, det papper som får klistras in i boken som Min första teckning.


dannipaalosmaa.com
Här har vi haft en konstnär i farten. En mycket ivrig sådan. Många streck på ett papper, det papper som får klistras in i boken som Min första teckning.



Idag anlände en liten låda med kalasstuff. Är lite ivrig inför lördagen trots att det är en hel del som ska göras innan vi är där. Den första födelsedagen närmar sig med stormsteg.
Ett litet, stort önskeinlägg om vår härliga resa till Klong Muang i Thailand. En mamma, en pappa, en mormor och en elva månaders flicka. Inget expertinlägg utan bara ett inlägg från en resenär till en annan.

Flygresorna Helsinfors-Krabi, Krabi-Helsingfors
Kanske den punkt jag själv funderade mest på och den punkt de flesta jag talat med funderar på när det gäller att åka iväg med ett eller flera små barn. Och jag säger att det är helt onödigt att oroa sig. MEN. Var beredd på show utan slut. Det var vi och det gick över alla förväntningar. Mera sömn än vi trodde men under de vakna timmarna full show. Precis som hemma!
Jag måste tillägga att våra flyg var i tid och allt fungerade smidigt. På något vis hinner man aldrig vänta eller fundera på något annat när man har sitt barn med. Det är ju lite befriande.



Sheraton Krabi Beach Resort, Klong Muang


Klong Muang och restaurangerna


Utfärder



Blöjor, mat och mjölk för barn
Det självklara




Där gick jag och trodde att hon ville hålla mig i handen när vi var ute. Hahha. Där fick jag mig. Självklart skulle hon gå själv, utan hjälp. Och så gick hon. Och så föll hon. Och så gick hon. Och så sken hon som solen.
När längtan blir för stor kan man hälla ut alla sina sandleksaker på golvet och leka samma lek inne som man för någon vecka sedan lekte på sandstranden.

Idag åkte vi genom ett soligt och urvackert vinterlandskap på födelsedagskalas. I vår umgängeskrets är det verkligen tätt med födelsedagar dessa två första veckor i mars.
Och jag minns så väl för ett år sedan när man gick och funderade på vilken dag Minea skulle födas. Skulle hon dela födelsedag med en, två eller fyra personer? Eller skulle hon få en helt egen dag? Slutligen råkade det sig att hon fick en egen dag (dock delande med killarna i Housewifens familj). Och jag kan inte sluta förundras över att jag för ett år sedan var så trött i kropp och själ att jag helst bara låg på soffan och kved. Nu har jag inte legat där på nästan ett år. Livet förändras.

Solen själv.

Nu har hon blivit så stor att hon sitter och har kaffebjudningar med mommo. Oho!
Den sista februari hände det. En och en halv månad efter att hon tog sina första steg började hon gå mer än krypa. Nu väljer hon ständigt att gå i stället för att krypa. Och det är ju för härligt när hon tultar på här hemma.

Och så en liten videosnutt på det. Några steg med ett ovanligt klumpigt slut.