dannipaalosmaa.com
Beachväder, sa vi och stack ner till stranden. Inte för att det var något egentligt beachväder, utan för att vi trivs så bra där nere vid havet. Vi går ofta dit, oavsett väder.
Vi trivs där så bra faktiskt att jag blir förkrossad när jag ser att någon annan börjat gräva där på tomten intill. Det var jag som skulle börja gräva där och bygga där. Eller jag behövde inte ens bygga hus. Jag ville bara äga den tomten. Sitta där och titta på havet.
Ett besök hos Sagoborgsgänget såhär på förmiddagen. Och Minnis små öron i säkert skydd från den hårda blåsten. Nu kommer väl den lilla flickan att få ha mössa resten av sommaren.
De här fyra sjukdagarna kändes nog som fyra veckor egentligen. Nu har vi de där evighetslånga dagarna bakom oss. Och om dagens två utepass kändes bra? Nå kyllä!
Vilket fantastiskt väder att vakna till än en gång. Och nu ser det faktiskt lite ljust ut för den lilla sjuklingen också. Är det detta som kallas morgonljus?
Just nu skulle vi vara ute i skärgården tillsammans med fina vänner. Minea skulle ha barnvakt över veckoslutet. Men i stället hände det här. Hon blev sjuk. Riktigt dålig. Och är det någongång man verkligen ska vara med sitt barn så är det just när hon inte mår bra. Så vi stannade hemma förstås.
Dagen har på många vis varit omskakande. Inte för att hennes feber blivit högre eller öron blivit sjukare eller hosta blivit värre. Utan för att vår lilla klätterintresserade typ som vanligt klättrade upp i matstolen men inte hade samma balans som i feberfritt och öroninflammationsfritt tillstånd och ramlade pladask på munnen där uppifrån. Ni kan tänka er det blodbadet. Hela övreläppen söndrig. Inte första gången på något vis men ändå, till råga på allt tråkigt.
Redan orolig som jag var över hennes höga feber plingade jag gråtfärdig på grannens dörr och bad henne komma över och kolla munnen, sjukskötare som hon är. Läget lugnt trots förskräckligt mycket blod.
Sjukbesök av mamman och kvällens långa och hurtiga promenad med syster kom som ett skänk från ovan kan jag lugnt påstå. Finns det något tråkigare än när ens egen lilla är sjuk?
Dessa dagar uppskattar man verkligen dagens tysta stund på ett helt annat sätt. Dessa dagar som inte alls handlar om en själv. Dessa dagar då man ständigt vakar över sitt lilla sjuka barn. Även under denna stund håller man krampaktigt om babylarmet. OM något skulle vara på tok.
Imorse var allt okej. Hon hostade lite men lekte ändå fint och var glad på förmiddagen. Sedan kom vi hem till lunch och allt svängde. På två röda lät hon som en gammal tobaksrökare, hade svårt med andningen och var varm. Så det blev Pikkujätti såklart. Öroninflammation, feber och en riktigt förkyld patient konstaterade doktorn. Nu kurerar vi med alla mediciner vi fått och kan bara hoppas på att hon blir frisk fort. Min lilla fina.
Och för första gången i sitt lilla liv somnade hon där på soffan i eftermiddags. Helt slut. Cupcake (kaninen förstår ni) har varit en trygg vän i dag. Var även med till doktorn och allt.
T A I K U R I 