dannipaalosmaa.com
Det är nog drygt tjugo år sedan sist i alla fall. Idag tog vi oss till Margareteberg.
Genast såg jag skylten till inredningsaffären. Gick fram med raska steg bara för att mötas av en stängd dörr och en lapp. Semesterstängt. Fatta vilken tortyr. Nånej, nästa vecka ska jag kolla utbudet. Ser perfekt ut genom fönstret i alla fall.
Blommorna svischade vi förbi i rask takt.
En titt på hästarna och lite kusinkärlek.
Det mesta testades på det stora lekområdet. Här åker barnen bil tillsammans.
Med helt ny koncentration gör den lilla saker nuförtiden. Det är galet hur blixtsnabbt detta ändrat. Hon kan leka, pussla, sjunga, rita, prata, ja what not, för sig själv nu.
Jag måste nog lägga till åldern 1 år och 4 månader till listan på favoritåldrar. Det är ganska roligt nu. Humorn är på plats och ord har hon för nästan allt, känns det som. Finska ord börjar dyka upp allt mer. Inte bara en och två gånger per dag man får skratta högt i hennes sällskap. Ganska bra just nu alltså!
Packade bara med oss lite klubbor åt var och en och åkte iväg. Väl på rangen fick Minea testa att putta och slå lite. Med pappans hjälp var det riktigt roligt. Lika viktiga var caddieuppgifterna som att hålla i flaggan och att plocka upp bollar.
Vilken känsla när vi anlände till Sandvikskajen för The tall ships races. Verkligen ett evenemang jag är glad att vi tog oss till.
Framme. Mycket häftigt direkt!
En hel massa fina båtar faktiskt. Vi hade mycket tid på oss. Och tid krävdes. För man kunde bara beundra hur länge som helst.
Mina fina kollar på båtarna. Båte båte båte. Överallt!
Syster och Melwin ombord på Shabab Oman.
Självklart behövde Minea och jag också gå ombord. Man fick dessutom fin nyckelring av besättningen. Värdefullt, kan ni förstå.
Klassikern.
Vilopaus för småttingar.
Och glasspaus för föräldrar.
Gamla bekanta.
Häftiga detaljer.
En hel massa att titta på faktiskt. Robbe och Minni kollar väl in när besättningen klättrar i masterna och förbereder start mot nästa hamn.
Först ut.
Vissa hade väl varit med tidigare.
Vinkade åt större och mindre båtar och deras besättningar.
Besättning i masterna och snygga båtar.
Och Göteborg sade farväl med pompa och ståt.
Sedan tackade vi för oss. Wow vilken dag!
Det händer så sällan att syster och Minni får vara på tumis. Idag fick de en gemensam eftermiddag. Så roligt att se dem tillsammans såhär när jag kom hem igen.
And she’s back. Med full fart från liten sjukling till ett energiknippe utan dess like. Att det kan svänga så. Från hundra till noll och tillbaka till hundra på bara några dagar.
En sak som hör sommarkvällar till är helt klart att vattna. Trots att vi bara har några blommor som ska vattnas är det viktigt att göra det till ett kvällsprogram. Så har det gjorts i alla tider hos min farmor. Man gick ut och vattnade än det ena, än det andra och det här gjordes tillsammans. Jag minns farmor i shorts, linne och stövlar, kånkandes på stora vattenkannor.
Och det är väl något liknande jag vill att Minea också ska få uppleva. Nu går vi ju omkring med små näpna vattenkannor och vattnar en blomma i taget. Men det känns så självklart att vi ska gå omkring där tillsammans, fylla kanna efter kanna och andas in kvällsluften.
T A I K U R I 