Kategori: Barn

Idag började vår nya vardag på riktigt som ni ser. Ösregn och åska när vi stack i väg på morgonen. Sol och äppelpaj på eftermiddagen när vi besökte den 1-åriga lilla Miltonen.

Egentligen väntar jag bara på läggdags just nu. Hade nästan glömt hur tungt det är att jobba. Nästan lika tungt som att vara hemma med en liten perpetuum mobile. Haha.

Så var den här. Vår allra sista semesterdag för denna gång. Men vi fick även det allra bästa avslutet på vår semester i form av en dag på Borgbacken.

Vi körde med allt det vanliga. Åk, godsaker och dra i snöre. Lika bra som vanligt. Om inte lite bättre.

När vi kommer till sandlådan är Minea så glad. Sätter sig genast självsäkert med två flickor i treårsåldern. Och så genast ropar den ena ”Mä en halua leikkiä ollenkaan tollasen kanssa” (Jag vill inte alls leka med en sådan) åt sin mamma och pekar på Minea. Upprepade gånger. Man ser hur ledsen lilla Minni blir och jag vill gråta. Min flicka. Oj vad det tar hårt i mammahjärtat när någon säger fult åt/om ens barn.

Och jag vet. Det här är varken första eller sista gången det händer. Men jag bara stod där stel som en pinne och tänkte att hoppas den här mamman säger till åt sin dotter. Men nejdå. Mamman förklarar bara för mig att hennes flicka nog vaknat lite för tidigt idag. 5.45 hos oss och en mycket glad flicka har vi, kontrade jag.

Her loss, förklarade jag för Minea och så lekte vi tillsammans, Minea och jag.

Inte så värst mycket att göra tidigt en söndagsmorgon. Lika bra att snöra skorna och gå ut, tänkte jag. Och så blev det en skobild till.

I dag är det Kansanjuhlat här hos oss och självklart har vi besökt eventet i ett par repriser. Det första varvet med Minea blev rätt kort och vi gick iväg till grannarna på lite skaldjursfest.

Rökta räkor hade jag aldrig smakat på tidigare men de var verkligen goda.

Och så umgicks vi med hela gänget tills läggdags ungefär. De här två kompisarna i min famn är nog prima.

Och så fick fruarna gå till Kansanjuhlat igen. Och prata på tumis. Vanligtvis brukar vi ju flåsa i kapp under våra powerwalks när vi är på tumis. Nu är man hemma igen och männen rockar till något superbra (?) band som spelar just nu. Mycket nöjd med denna lördag.

Det var crowded vid lilla kiosken idag. Att det skulle hinna bli lördag innan hela gänget var på plats. Då har man mycket att gå igenom. Tur att syster och jag har långa bilresor framför oss om en stund när vi ska iväg på kaffebjudning. Då hinner vi gå igenom veckans händelser. Denna nya vardag tar nog sin tid.