dannipaalosmaa.com
Om det var en glad flicka som fick följa med hem från dagis idag när jag berättade att mommo skulle komma på besök? Definitivt! Och visst var det super att mommo hämtade god yoghurt, lånade ut ett av mina gamla femtonbitars pussel och agerade leksällskap hela kvällen.
Trångt och mycket mysigt i kojan.
Det nygamla pusslet. Good old times!
Och mera koja. Kvällens favoritplats.
Här har vi en liten kopia av mig. Mössa påå, vantar påå hörs det från hallen. Och visst. Där har hon plockat åt sig min mössa och mina vantar och är mycket glad. En stund tidigare provade hon pappans skor som vanligt.
Här sitter vi i lugn och ro och läser reklamkataloger. Det är leksakskataloger och inredningskataloger. Vi har fullt upp så att säga.
Personligen börjar jag bli lite skraj inför julen. Jag vill verkligen inte att det ska bli något leksaksöverflöd för Minea. En leksak har hon på önskelistan (en brio tågbana) och så har hon en bok på listan också. Vi får se vilka andra nyttigheter hon ska skriva upp också. För fler leksaker lär det inte skrivas på listan. Kanske ett par 20-bitars pussel eller så.
Jag tror att vår dotter har den bästa kollen på vad som finns i det där skåpet med plastgrejer. Idag fick jag också en liten inblick i vad vi egentligen förvarar där. Den övre hyllan är fortfarande ganska långt ett mysterium.
Oj oj. Vet ni vad. Plötsligt hörde jag mig själv stämma ytterligare en träff för eftermiddagen. På stallet! Hallå. Ja, allt för att Minea skulle få träffa hästarna. Och visst var det spännande för Minea. Hon vill int heller rida. Men plötsligt hör jag mig själv tacka ja till en ridtur. För första gången i mitt liv (så vitt jag vet) har jag idag varit uppe på hästryggen. Och inte på någon liten ponny utan på den största hästen jag någonsin sett. Mycket häftigt!
Den här weekenden är rätt unik med så lite inplanerat program som möjligt. Åtminstone för min egen del. Och det är så skönt och viktigt ibland. Att bara vara.
Här förberedde sig lilla fröken för sitt första simhallsbesök någonsin.
Jag hjälpte väl lite till med att hitta simgrejer.
Men när resten av familjen åkte iväg för att simma stannade jag hemma och röjde upp efter veckan. Städade och fixade. Absolut bästa känslan med ett rent hem utan extra saker framme. Ah.
Jag måste nog säga att inspirationen för all typ av utevistelse är som bortblåst i detta rådande väder. Men med lite sällskap går det väl an. Och så fick vi sammankallat ett litet cykelgäng till eftermiddagen.
Men en knapp timme senare var man absolut redo för innelek igen.
T A I K U R I 