dannipaalosmaa.com
Månne inte januari brukar vara en ganska lång och trist månad. Men har vi någonsin sett så mycket januarisol som i år? Helgalet hur snygga de senaste veckorna varit.
Ni känner ju redan till min sommarlängtan. Men lite snyggt och kul måste jag väl medge att det här är. Så länge man hinner ut i solen är det ju hur bra som helst.
Ja, jag är medveten om här-och-nu mentaliteten. Och så gott det går försöker jag leva i nuet. Det finns så många fina saker med nuet. Lyckan, glädjen, familjen, vardagen. Men så finns det en sak (eller några då) som gör att jag inte kan leva i nuet fullt ut. Den vardagliga overallbrottningen med kidden, bristen på värme och bristen på ljus. De här sakerna får mig att gå i bitar.
Så för mitt välmåendes skull tar vi en liten bildkavalkad från sommaren. I ärlighetens namn längtar jag bara efter det här.
Tänka sig att det kan vara så supermycket trevligare att dricka mjölk ur en muminmugg än ur ett vanligt glas. Kan nog förstå den lilla förstås. Varför inte?
Undrar om jag vant mig vid det kalla lite grann nu? För jag var superivrig över att få promenera efter Minea från dagis. Det är sällan jag hinner med sådant. Brukar bara susa runt med bilen åt alla håll.
Så idag hann jag haffa åt mig vagnen (och byta till vinterdäck) och traska iväg. Det jag däremot har svårt att vänja mig vid är att promenera med tom vagn. Känns väldigt mysko att ha handväskan som enda passagerare. Som om man ville åka gratis buss utan orsak eller så.
Hemvägen kändes lättsam. Att gå där och prata med lilla fröken om dagens händelser. Det här är något jag kunde vänja mig vid men som inte kommer att bli någon vanesak eftersom det i regel är tidspress på det hela. Lite trist på det viset. Men härligt när det väl är möjligt!
Söndagsträff hos mamma och S idag. Kanske vi ännu hittar tillbaka till denna ypperliga söndagsrutin efter diverse semestrar (vi) och husvisningssöndagar (syster).
När vi anlände var pulkåkningen redan i full gång. Men paus för kramkalas blev det.
Kusiner åkte rattkälke.
Jag blev underligt glad av det gula. Ja, jag är nog något helt annat än vintermänniska.
Ändå var det ju en vacker vinterdag idag.
Mellan åken hann en ju fotografera det ena och det andra. Och familjen min.
När vi kom in igen blev det middag och tigerkaka. Min man, han kan. Och nu torde vi vara redo för ny arbetsvecka igen.
Någon enstaka gång kan man verkligen ha glädje av kylan. Till exempel när man ska avfrosta frysen och behöver hålla innehållet kallt. Idag tog vi då tag i det. Äntligen!
Föräldrar belönade sig med gott tilltugg. Barn utnyttjade möjligheten att få sitta i en fryskorg.
Till eftermiddagen tog jag en rask promenad med lilla gumman i vagnen. Hade nog behövt vinterdäcken till buggan nu. Men det klarade sig och vi hade en trevlig promenad.
Väl nere vid stranden ville Minni absolut simma. Det lär nog ta ett tag innan man kan syssla med sådant.
T A I K U R I 