dannipaalosmaa.com
Minns ni lådan som jag köpte i Borgå en gång i tiden. Alltså innan vårt bröllop. Ville ha någonting att förvara tidningar och annat material i. På ett och samma ställe. Sedermera har lådan fått agera tidningslåda, leksakslåda, bokhylla och tidningslåda igen. Idag har lådan fått en ny uppgift igen. Som docksäng. Just precis passlig för Lilly-dockan.
Och Lilly bäddades ner i sin nya säng. Minea tog pallen invid sängen, satte sig och pajade tålmodigt i fem minuter tills dockan somnade.
Har idag suttit och plockat en hel del i Mineas rum. Det dök upp allt möjligt, bland annat foton från när hon var nyfödd. Plötligt slogs jag av en akut längtan efter bebis. Där satt jag på golvet med tårar i ögonen och fick till och med babydoften i näsan. Aj, aj, aj dessa gravidhormoner.
Minea på väg hem från BB i mars 2012. Ynka tre dygn gammal vid den tidpunkten.
Mars är som sagt en riktig kalasmånad. Idag var det 2-års kalas på granngatan. Mycket bra stämning och riktigt mätta magar på detta kalas. Tusen tack!
Idag hämtade jag ut vårt Pomp de Lux paket på posten. Fick själv ”bara” öppna tre påsar. Resten av plaggen är till några små killar. Men i Mineas påsar fanns riktigt lyckade köp. En jumpsuit, en pyjamas och en simdräkt. Alla lika söta och mjuka. Precis enligt förhoppningarna.
Den viktigaste saken nu. Dockan. Den ska skötas hela tiden. Man kan knappt göra något utan att dockan är med. Jag får typ gömma henne under mattkanten för att flickan ska glömma henne mellan varven. Men ja, dockan är viktig. Så idag, liksom igår tog vi ut 90-tals dockvagnen ur förrådet och Minea fick ta ut dockan på promenad. Och visst är det mycket bestyr med att ha en liten docka med sig.
Upp med suffletten, ner med suffletten, upp, ner, upp, ner.
”Dockan ser glad ut, mamma.” ”Jo, visst.” ”Dockan höver nappen.” ”Nu dockan ser glad ut.”
Men inte trivs dockan i vagnen hela tiden. Nej, nej. ”Mamma skuffa kärran, Minni bära dockan.”
Och när man då äntligen kommer in från den här promenaden full av med- och motgångar med den lilla dockan så ska dockan kläs av. ”Mamma, kan hjälpa Minni? Dockan kakkat blöjan.” Och så måste hela dockan självfallet under kranen i lekköket. Och såhär fortsätter det hela kvällen lång. ”Dockan hunglig”, självfallet just när Minea själv ska lägga sig. Den unga damen har ganska långt fattat galoppen med hur det är att ha en liten bebis.
Tack vare gåvokortet till Polarn o. Pyret som Minea fick i födelsedagsgåva gick jag idag in i den affären och köpte önskeoverallen. Det blev ingen kompromiss med något annat märke denna gång. Vågade helt enkelt inte.
Blå eller lila, blå eller lila stod jag där och velade en stund. Men den blå var slut i 104. Så det blev lila. Skönt att någon annan tog beslutet för mig. Ja, mössan och handskarna är från samma ställe.
Kalasförberedelser i morse. Tur att det bara är födelsedag en gång om året. Då får man önska nästan vad som helst.
Sedan blev det äntligen kalas. Lite saltigt och ganska mycket sött invaderade vårt matbord. Och härliga gäster besökte Minea.
Och gåvorna som gästerna hade med sig sedan. Flickan fick ju kök, docka, Converse, gåvokort, eltandborste, läkarväska, bok, pussel, kläder. Och förstås många kort. Det enda hon verkligen själv ville ha i födelsedagsgåva. Resten hade vi föräldrar önskat för hennes del.
En väldigt lyckad kalasdag helt enkelt. Tack till alla! Och tack för alla virtuella grattisar också till Minea.
T A I K U R I 