dannipaalosmaa.com
Tänk att en måndageftermiddag kan vara så bra. Poolen fylldes för första gången för sommaren.
Det blev en hel del vattenlek.
Pekka byggde sandlåda. Ja, en liten sandlåda huserar numera på vår gräsplätt.
Och några minuter hann jag läsa i kvällssolen också.
Till kvällen MÅSTE jag till stranden. Okej. Kan hända att jag framkallat ett litet beroende här de senaste heta dagarna. Men alltså det är vid havet jag känner att jag kan andas, leva. Så vi cyklade ner till vattnet igen. Jag hörde bestämt ett tschhh när jag doppade tårna och min kropp vaknade till liv igen. Minea beslöt sig för att doppa sig helt och hållet idag. Och när tiden var inne hade jag lite svårt att slita mig från havet för att gå hem till gröt och hockey. Men så blev det kväll, även idag.
Minea och jag har hängt med mamman min under dagen. Vi är en trio med samma temperament och samma pratglädje. Ibland kan det väl vara lite svårt att få en syl i vädret, för var och en av oss. Ibland talar vi alla bara samtidigt och ibland är vi helt tysta (tro det eller ej) och pysslar på med vårt eget.
Med börsarna i stadigt grepp cyklade vi iväg till största parken här i området där folk från hela grannskapet samlades för att sälja och köpa. Städdagen idag förstås. Tomhänt behövde en inte komma hem.
Minea handlade ett Muminpussel för sina pengar och jag handlade krokar och kuddfodral för mina.
Vilken fredag påriktigt! Så många soltimmar att det inte är klokt. Det vi har sysslat med är cykling (många varv) packning av strandväskan, cykling, strandhäng, picnic, cykling, middag hemma, cykling (ja, jag sa ju många varv), efterrätt hos kaveris, cykling, strandhäng, cykling, kvällsgröt och godnatt för lilla fröken. Alldeles UNDERBAR fredag!
WOW jag är trött i benen. Tror inte på cykling imorgon. Sol tror jag däremot ganska hårt på.
Älskar att glida iväg med cykeln med strandväskan och filten i korgen och flickan i cykelstolen bakom mig. Med en destination. Stranden. Att ha några minuter ner till havet är lyxigt. Knappast den sista gången vi tar oss dit den här veckan.
Sådär annars är jag lite trött på alla repliker ur Mumin som sjunger i öronen hela tiden men en av Snorkfrökens repliker har jag anammat just nu. Ur avsnittet när hon svimmat och tror att hon är Prinsessan av Mumindalen. För det är just den här ovanligt stora tröttheten jag känner när jag kommer hem från jobbet.
”Vi är trötta. Hämta vårt kungliga nattlinne.”
Men barnet fattar inte vinken. Hon ropar glatt ”Prinsessan av Mumindalen” och hurrar över att hon kände igen avsnittet och vill se det på direkten. Förstås.
T A I K U R I 