dannipaalosmaa.com
Innan vi cyklade iväg till kvällsstranden behövdes en skapande paus i skuggan.
Känns väldans bra att fira semester igen med det här gänget. Fram tills augusti träffades vi ju nästan dagligen när både syster och jag var vårdlediga. Under läsåret blev det klart färre träffar. Men det känns som att man kan ta vid där man slutade och nu har vi ett par gemensamma månader igen. Hurra!
”Mamma, kan vi gå till stranden”, öppnade Minea med i morse före klockan sju. Och klockan 7.15 hade hon själv styrt upp en träff på stranden med moster och kusinerna också. Så där var vi. Klockan 9. Nu är vi hemma för den dagliga siestan och jag kan välja mellan fönstertvätt och bok. Vilket tror ni jag väljer? Boken så klart.
Har verkligen inför denna sommar försökt tänka att vi inte behöver göra så mycket. Inte ha så mycket program, utan bara låta det flyta på. Jag vet att en tvååring ofta väljer hemmet framom fläng. Men ändå är det lite svårt för mig. Jag är rastlös. Speciellt i början av semestern. Vaddå koppla av?, kan en fråga sig.
På förmiddagen hann vi därmed cykla runt hela byn, leka lite, promenera till bibban och posten. Tänka sig förresten att detta var Mineas första gång på bibban sedan babypoesin vi gick på. På några minuter hade hon valt fem bra böcker. Och så vidare till butik och apotek. Och vi var trötta klockan 11.30. Oja. Två timmars siesta.
På eftermiddagen pool och läsning av bibbaböcker och cykling och allt annat.
Och nu är jag nyss hemkommen från några timmars inredningsshopping med syster. Det var den dagen då man inte behövde göra något. Jag säger bara som vanligt: Vi är trötta, hämta vårt kungliga nattlinne. Ännu mer piano imorgon?
Jag hakade upp mig faktiskt. På det där med gåvor från elever till lärare, dagisbarn till personal. Och kommer nog inte sluta ge gåvor åt för mitt barn viktiga personer. Som den gåvoälskare jag är blev jag alldeles lyrisk över belgisk choklad jag själv fick idag. Det behöver inte vara något stort. Men det är en familj som uppskattar ens jobb, ser att man gör ett viktigt jobb. Det kan vara ett mail, ett kort, en chokladask eller bara ett personligt tack. Men ett extra tack i alla fall. Utöver de siffor som dyker upp på kontot varje månad. Men aldrig någonsin skulle jag tycka mer eller mindre om de elever som ger eller inte ger gåvor. För mig är de alla lika viktiga. Varje dag, varje minut. Mina elever.
Så nu vet ni. Hur jag tänker som mamma och som lärare.
Något som en liten body kan få en att längta så otroligt efter sin lilla. Blev så ivrig när jag hittade denna ursöta sak på loppis för 0,50 euro. Det är vad jag kallar loppispris. Och att man för det priset kan få något i riktigt bra skick. Sällan.
Det finns en första gång för allting. Premiär för både Minea och mig på HopLop idag. Pekka har varit med tidigare, märker man. Ivrigt har han väntat på att få föra sin dotter dit. Och jösses vad de njöt. Upp och ner och klättring och rutschkana och bilar och motorcyklar. Allt. Och jag njöt av att få titta på.
Vårfest på dagis idag. Och alla vet väl hur svårt det är att hitta på meningsfulla gåvor till personalen där. De personer som sköter om ens barn flera timmar per dag, vårdar och fostrar. Guldvärda. Som små sommargåvor från Minea blev det Marimekkos börsar. Tidlösa och fina, tycker vi.
T A I K U R I 