
Söndag i solens och badandets tecken. Det är bara semesterpics som gäller nuförtiden. Vi har ju ännu gemensam semester och på fredag inleds min moderskapsledighet. Galet hur det går undan.
dannipaalosmaa.com

Söndag i solens och badandets tecken. Det är bara semesterpics som gäller nuförtiden. Vi har ju ännu gemensam semester och på fredag inleds min moderskapsledighet. Galet hur det går undan.

Morgon och kväll. Och varje dag är det program som bara hör sommaren till. I går var det som vanligt strand och som gästspelande programpunkt sommarfest i Långvik. Tack vare de två sommarfester som Minea varit på i år där Sås & Kopp uppträtt spelar endast deras skivor i bilen och hemma.

Våffelkalas ikväll. Vi vägrar väl tro att folk börjar ha slut på semestrar nu och försöker därmed ta ut allt av sommaren. Samtidigt känns det lite skönt att september närmar sig. Som ni märker är det flera som väntar på bebben.

Efter en riktigt ordentlig regnskur sjönk temperaturen med fem grader och jag började leva. Andas. Och vad hände? Symaskinen som stått framme några kvällar nu började surra igen och ihop syddes ett sött påslakan till Muskelknuttes täcke. Påslakanet är från Zara Home, men har alltid varit fel storlek för de två olika barntäcken vi har hemma. Så det syddes om och passar nu det mindre täcket perfekt.

Och inte kunde jag sluta när jag en gång börjat. Plockade och fixade i badrummet så att små blöjor ska få plats. De stora är ju borta sedan länge. Trasor plockade jag redan fram i fina högar. Lådor i ”skötbordet” städades och butikslista skrevs för vad som behövs innan bebben är här. Nu vet jag även var den lilles kläder ska få plats. Den inspirationen kom som från ingenstans, att börja fixa och greja. Och det känns så skönt att ha satt igång.

Ja, visst vet vi att mycket handlar om modellinlärning. Så även vid vatten. Har man en pappa som plumsar i när som helst, som simmar, dyker och leker i vatten så är väl sannolikheten stor att dottern kör med samma stil. Idag tyckte dottern till och med att simringen var för mycket och simmade mot slutet av strandvistelsen utan ring. Modig där. Landkrabban till mor trivs bra med att doppa benen. Mer än så behövs väl inte.
En heldag i Muminvärlden bakom oss. Hade verkligen hört mest ris om stället men även någon ros här och var. Ville absolut se vad det gick ut på nu när barnet är inne i Muminperioden. Och jag måste säga att jag är riktigt riktigt nöjd med besöket där. Passlig mängd besökare, inga långa köer till mat/mellanmål, pigga och glada figurer som tyckte att det var lika coolt om man ville vinka, high fivea eller skaka hand istället för att kramas med dem. Minea vinkade gärna men kramade endast sin Sniff-mjukis som hon fick på Tallinnresan.
”Too-ticki var bäst!”, tyckte Minea vid middagen. Och en annan replik hon repeterat ikväll ”Polismästaren sa till Filifjonkan ‘försvinn’, sa han”. God fantasi, tror vi. För ingen annan i gänget hade hört det. Nu undrar hon om vi kan åka en annan dag igen. Och finns intresset för Mumin kvar nästa sommar kan jag bra tänka mig att göra om denna utfärd.


Det som skulle vara en snabb ”Hej vi hämtar hem vårt barn”-grej, blev plötsligt en heldagsgrej. Och jag har egentligen bara satt fokus vid existens. Att försöka överleva i värmen. Och så har jag ätit svarta vinbär för kung och fosterland. För några dagar sedan läste Pekka högt för mig att gravida och ammande kvinnor ska äta svarta vinbär för att bebben ska ha mindre risk för atopisk hud. Haha, så tokigt att man ska läsa något och känner att man genast ska göra så. Men eftersom Minea har väldigt torr hud så kan det ju vara bra att satsa på de där vinbären nu då. Haha.