Författare: Danni

Så har vi hängt med några andra bekanta och obekanta gravida par på Jorv en stund. Vi fick bekanta oss med förlossningsavdelningen och barnsängsavdelningen. Jag fick i alla fall ett mycket gott intryck av Jorv. Antagligen är det inte alltid precis lika lugnt där som det var just i dag, men jag tror att det här kan bli riktigt bra.

Dagen till ära installerade vi isofixbasen och babyskyddet i bilen också. Babyskyddet skulle ju in i bilen när vi åkte i väg och tillbaka in här hemma när vi kom hem. Visst vi var till Jorv. Det gick snabbt och gjorde inte heller så ont. Det skulle jag ha svarat om grannarna hade frågat om bebben redan var hemma.

En gammal bild på det. Det var lite snöigare och kallare i dag.

En förlossning jämförs ofta med ett maratonlopp. När jag tänker på det nu, kan jag önska att bebben stannar i magen en liten tid till i alla fall. Efter den här flunssan, ja febern är i alla fall helt gone, har jag knappt några krafter alls i kroppen.

Och en som väljer att skippa morgondagens gravidpilates för att det känns som en lite för stor fysisk ansträngning är nog ingenstans i närheten av att klara av vare sig att springa maraton eller att föda barn.

Man måste ju ta ut allt nu. Resultatet från sockerbelastningen kommer först på måndagen och då kan det vara för sent att fira med vändagsbulle på just vändagen. Bäst att ta det redan nu, tänkte P och hämtade hem goda munkar med vändagstema.

I dag fortsätter jag hänga under täcket och hålla stenkoll på bebbens rörelser. I går kväll verkade bebben lite trött av den höga febern men i dag är den back in the game och min temperatur är lite lägre. Såklart man blir lite orolig. Det är väl den där oron som aldrig kommer att försvinna, nu då.

Hur har den här fredagen spenderats då? Först den där dumma sockerbelastningen och sedan har jag bara legat i soffan med en alldeles för hög kroppstemperatur.

En liten liten räddning kom på kvällskvisten i form av godis.