Författare: Danni

Plötsligt, när jag läste Lottas inlägg om skötväskor kom jag på det. Vi diskuterade ju tidigare skötväskor här och jag fick en hel massa fina kommentarer om vilka skötväskor ni har och om det alls lönar sig att skaffa en eller inte. Där blev det sedan. Jag gjorde inget åt saken. Nu är jag tillbaka med två alternativ och kan inte bestämma mig. Båda från Elodie Details. Vilken skulle ni välja?

Bilder från babyshop

Allt bra på rådgivningen. Alla sockervärden var normala så det var inget att oroa sig för, precis som jag själv hade på känn.

Viktförändring: +400g/vecka. Sammanlagt +12 kg.
Svullnad: En del
Blodtryck: 125/88
Hb: Mättes inte.
Sf-mått: 32,5. Hade minskat med en centimeter vilket tyder på att bebben sjunkit neråt. Huvudet ännu lite rörligt.
Bebbens puls: 135 i snitt

Nästa gång ska hon känna lite noggrannare på bebisen och försöka uppskatta en vikt. Sedan ser man. I dag tyckte hon att bebisen kändes normalstor.

Jag vet att resultaten från sockerbelastningen ligger hos min rådgivare i dag. Hon har dock inte ringt mig. Så nu har vi ju två alternativ då.

Ett. Resultaten är dåliga och hon vill vänta med att berätta dem för mig när vi träffas imorgon och sitter nu och funderar på hur hon ska presentera det svåra ärendet.

Två. Resultaten är goda och hon sitter och funderar hur hon ska presentera faktum att hon skickat i väg mig och dricka sockerdricka i onödan.

Jag hoppas ju givetvis på alternativ nummer två. Skulle så gärna fortsätta att äta mitt lördagsgodis. Förstås.

Nu lär jag klara mig. En amningsbh och ett amningslinne inhandlat. Lite ro i själen i alla fall. Nu kan vi åka till bb. Inte för att vi är påväg alltså, utan för att jag är redo nu.

Jag har fått ett önskemål om att skriva om mina tankar inför förlossningen. Tänkte göra ett litet försök. (Idag 36+5).

Min regel nummer ett är att inte tänka för mycket på förlossningen. Jag vill verkligen inte planera något eller ha med mig någon lista på vad jag vill prova. Utan erfarenhet har jag faktiskt ingen aning och väljer gärna att gå på känsla. Förlossningen får inte bli någon besvikelse så jag håller mig öppen för alla underligheter. Att de har fullt på Jorv och att vi därmed måste åka till stan, att det plötsligt kommer att bli igångsättning eller kanske snitt. Allt är ju möjligt så det är bäst att själv inte låsa sig vid något speciellt.

Sedan känner man ju sig själv från tidigare. Min smärtlindring nummer ett är närhet. Så konstigt som det kan låta så är huvudsaken att min man är medpackad till förlossningssalen. Honom kommer jag definitivt att behöva. Sedan vet jag ju inte hur jag kommer att reagera i extrem smärta, men då får jag förlita mig på barnmorskan och andra smärtlindringar. Jag känner inte att jag behöver köra utan smärtlindring men skulle helst inte vara helt borta när barnet föds heller.

Eftersom jag valt att inte fokusera så hårt på förlossningen nu innan har jag i stället lagt allt för mycket tid på att fundera på tiden efteråt på sjukhuset. Jag är liksom inte ett stort fan av sjukhus. För mig skulle det betyda allt att vi skulle få ett familjerum och på den här punkten kommer antagligen besvikelsen att komma i fall vi inte får ett sådant. Men även det här handlar om några få dagar.

Det jag i första hand känner är att vi nu kastar in oss i något helt nytt och okänt. Förlossningen är en del av den här processen, en början. Min högsta önskan är förstås att Liten är en frisk en.

Frågor på det?