Kort blev det

Det jag gått och drömt om en tid fick jag i dag. Kanske inte helt oväntat fick jag min korta page tillbaka. Så skönt.

Nu kanske man tror att jag kunde skippa det där hårbandet runt handleden som jag går omkring med. Men ser ni nej. Det används som amningspåminnelse och flyttas från handled till handled. Borde nog byta till något snyggare armband inser jag nu.

Sushimiddag

Visst åt jag sushi några gånger under graviditeten också. Mest för att jag älskar det och ogillar masshysterin kring den där listan på vad man inte får äta när man är gravid. Men nog känns det bättre nu när man enligt alla konstens regler får äta det igen.

På anslagstavlan

I dag såg jag något väldigt bekant på anslagstavlorna runt om i vår lilla by. Det var en av bilderna på Minea från babyfotograferingen. Jag blev väldigt förvånad. Inte bara på ett positivt sätt. Hade inte förstått att bilderna kunde användas för reklam. Stod där vid en anslagstavla och såg ut som ett frågetecken. Men så gick jag vidare och kände mig lite stolt ändå. För av alla miljoner småglin i denna by är det just lilla Minnimus som är the one.

En dag i Ekenäs

Det blev lite ändrade planer här. Stan byttes ut mot Ekenäs. Lite promenad, lite lunch, mycket bil och mycket bra kaverin.

Hon och jag på bakbänken.

Det behändigaste någonsin att bara kunna klicka fast babyskyddet sådär och cruisa omkring. Dessutom ett bra alternativ med vaken bebuli. Ganska tråkigt att ligga i vagnen om man inte sover.

Lunchen för dagen. Jag vet inte, finns det något annat lunchställe än Santa Fe i Ekenäs just nu?

Mitt utsökta sällskap för dagen. Herregud mina kaverin är roliga typer. Här är det gudmor som cruisar omkring med bebuli.

Glad mamma på utfärd med sina kaveris. Perfekt dag.

Sillisen

Dagens sillis var sjukt rolig, solig och lite kall.

Melwin var kul. Som vanligt busade vi på.

Den första skålen ute var ganska kylig. Ändå var det ju så fint solsken så det var bara att sitta ute.

Vi. När vi nu en gång har den där flaggan i fokus kan jag kontatera att dagens absolut finaste kommentar kom från min morfar som med tårar i ögonen konstaterade: Man får säga vad man vill men nog är Finlands flagga vacker.

Vi forstatte med god sillismat och givetvis munkar och mjöd.

Så blev det artistiskt igen när vi åter vågade oss ut i kylan. Männen sköter fint både burkar och gråtlarm.

Minea sov egentligen mestadels, men när hon var vaken var hon på superhumör.

Och trött blir man ju av att sova så hon fortsatte med det även när vi kom hem.