Det hör till ovanligheterna att hela gänget, ni vet syster + man samt P och jag, hinner sitta ner sådär och ge Minea vår odelade uppmärksamhet. Så gissa om Minnimus är överglad när det händer.
Författare: Danni
Om att älska sin ballong
När man liknar sin syster
Nu behöver jag er hjälp
Snälla, ni som brukar veta allt. Vart kan man föra sin Canon kamera och fixas här i våra hoods? Typ huvudstadsregionen. Ungefär det enda kriteriet är att det går sjukt fort. Hjälp!
EDIT: Så kom P hem och pillade på den där kameran i ungefär tio sekunder. Och just nu funkar den som en önskedröm. Min fredag är räddad. Och jag ber till kameragudarna att den ska fungera framöver också.
Mycket glad och lite ledsen
Jag har haft en helt superrolig förmiddag med två barn, helt själv. Det var trevligare än jag kunde ana. Vad gör mig moloken då? Min älskade G12 har fått något värre fel. Vissa knappar går det inte alls att trycka på. Den kan inte fokusera hyggligt, zooma kan den inte och till inställningarna har man inget tillträde. Jag måste få den fixad. Dop om en vecka och allt.
Melwin kunde hjälpa med det ena och det andra gällande blöjor och kläder. Det förvånar mig ändå lite att han tycks tro att Minea är riktigt närsynt och nästan döv.
Först var det väl lite tomt i parken. Men ni skulle ha sett en halv timme senare. Då infann sig flera mammor, bugaboon, tusen härjande barn och en übersöt flicka som Melwin blev lite kär i. Men känslorna var visst besvarade. Av henne lärde han sig till exempel rutscha på mage sådär häftigt.
Nu sover båda och jag kan känna mig lyckad. Klarade det med äran i behåll.
En positiv överraskning
Jag blev faktiskt positivt överraskad över Seppäläs kollektionen för bebisar. Jag kunde ha köpt det mesta faktiskt. Ändå kan jag inte sluta förvånas över att vissa av plaggen verkade väldigt inspirerade av KappAhls Newbie kollektion. Nästan kopior.
Jag landade ändå på en skön dräkt, nästan likadan som den vi nu har från Newbie och två randiga övredelar i olika storlekar.
En ny säsong
Säsongen för utebloggande har inletts. Bilderna blir lustigare eftersom man knappast kan välja rätt när man inte ser något på skärmen. Men tusen gånger roligare är det ju att kunna sitta där i trädgården med datorn. Så mycket bättre att beskära bilder, välja ut och blogga med datorn i stället för iPhonen.
Där hittar ni mig. Och visst hittades jag redan i dag av en kaveri som gick förbi.










