Författare: Danni

Bebis och jag sover till klockan 9.30. Hände aldrig i mitt liv utan barn och händer sannerligen aldrig i mitt liv med barn. Men just i dag hände det. Och ett stort bonus för denna morgon var sannerligen den där påsen med croissanter som väntade på mig.

Jag har varit utan godis i två veckor. Av misstag egentligen. För jag bestämde mig att endast äta godis på lördagar. Förra lördagen missade jag. Så nu har det då gott två hela veckor utan E-kodsgodiset. Nu hade jag garderat mig och köpt en stor påse med plockgodis. Så öppnade jag min stora påse. Åt hundra gram och höll på att dö av illamående. Därmed överväger jag att sluta äta godis helt och hållet. Ett sådant övervägande händer aldrig, men hände just nu.

En mycket ovanlig start på den här regniga lördagen med andra ord. Nu är det ju nästan bråttom redan. Måste ju göra mig redo för studentfest.

Idag känner jag en enorm olust för ösregnet som är på kommande till helgen. Det känns så deppigt liksom. Men visst har vi haft det bra idag också.

Minea har äntligen fått träffa finaste Emma.

Jag har sett solen titta fram.

Har funderat på hur man så snabbt kan få en ros att må så himla dåligt.

Har fått lust att sitta på trappan. Leka sommar liksom. Egentligen helt bortkastat. En och en halv minut senare har den lilla vaknat.

Minea har matchat och diggat Barbapapa.

Sedan har vi promenerat och insett att det där regnet kommer vare sig vi vill eller inte. Äsch då.

Första juni. Ruskigt väder. Minea har sin windfleece på sig för första gången. Mycket passlig för svala sommardagar. Ja, nu är de här de där svala sommardagarna som vi reserverat så många klädesplagg för.

Glöm band och annat trams. För det enda som påriktigt fungerar är det här. Tänk att det tog två och en halv månad för mig att inse det.

Hälsningar, en glad bilresenär med en sovande bebusa. V for victory.

Ganska hälsosamt att leva med en flicka som ler varje gång hon ser sig i spegeln. Vore kanske inte så dumt att testa det själv också.

Så är allt för små kläder returnerade och nya har kommit in i stället. Har man tur eller vad som inte behöver köpa alla kläder själv, utan får låna.

Väntar på att dessa fina ska passa Minea. Riktigt riktigt snart.

Så landade vi och tusen dagisbarn och skolungdomar på Högholmen. Och den roliga dagen kunde börja.

Djuren var ovanligt aktiva. Speciellt kul var det att se björnarna sådär lekfulla.

Kusinerna kollade in björnarna. Haha nånej. Melwin kollade och Minea sov.

Alltid lika viktigt att kolla om man blivit längre. Ungefär här insåg jag hur vårt förra högholmenbesök var förra sommaren. Herregud vilket graviditetsillamående jag hade going on då.

Så vaknade Minni och vi fick en trevlig amningsutsikt.

Nu har Minea då sett typ två djur. En hund och en björn. Är det inte ungefär så man brukar börja?